Bloggarkiv mars 2021
Men först. Hur många liv lever vi under ett liv?
Jag har redan levt fyra liv under samma liv. Nu har jag bytt skal igen, skal på skal på skal på skal. Var hälsad du femte liv. Och idag har jag lust att protestera mot något, mot tröttheten, mot dumheten och resten, ska bara få vara främlingar. Alla har blivit främlingar, alla utanför mina väggar, utanför muren. Halt. Här får ingen passera. Bodil, min kära Bodil, mitt bästa bok är borta, var har jag glömt den? Där jag glömde dig?
Himlen har höga stackmoln och sjön sjunger och spricker upp, isen vill lämna. Våren handlar alltid om att lämna. Vi pratar väder, det finns inget ytligt och meningslöst i det. Det finns alltid så svarta moln i mina fickor, det regnar och mullrar. Jag sitter barbent i dörröppningen till balkongen. Det är juni 2020.
Skal på skal på skal på skal.
När vi dör ska allt kastas.
Egentligen vill jag bara bada hela tiden.
Så där totalt omsluten utan att vara det minsta fasthållen. Det som vatten är.
Så känns tillit.
Så fungerar trygghet.
Så bär vi dem vi vill bära.
Våren är här och till katten Francis Bacon har det nu byggts trappa, balkongvägen. Och idag var Gunnar här med kollegan som ville ta mig i handen, men vi tar ju inte i handen längre. Människor är så fina. Jag observerar männen, så som jag observerar månen och stjärnorna. Förundras.
Huset, mitt kära hus kommer överleva mig.
Jag är sommarboende. En gäst på jorden. Men sår ändå chili, barn, grönkål och kärlek.
Planerar och drömmer om betong och plywood och Strindbergs blå torn.
Och ingen kommer in, ingen kommer åt, ingen. Vatten, andetagen, lättheten, ömheten och de sköras konturer har tillträde till min kropp.
Det finns ingen början eller slut.
Det finns en övergång.
Sen Maria och alla ni andra, ska vi växa och växa och växa och växa.
Mars.
Kamouflage, dominas och förklädnad.
- ‹‹
- 5 av 5