Är som onsdags och fredags sorg. Ingen skillnad direkt. Det som bor i en kropp, bor i en kropp. Och kroppen har blivit hundra år. Eller snart femtiotvå. Så besvärlig ålder. Allt är besvärligt. Jag vet inte vad som sker. Mer än att det som sker det sker. Livet en omloppsbanan i universum, runt runt, ibland vill jag bara byta planet.
Är det möjligt?
Björnen sover och ett barn och jag tar mig fram och tillbaka genom rummen och längtar efter kärlek. Var tog kärleken vägen?