Vackra bohem.
Orden trillar in i telefonen, in i mailen, rakt in i livet.
Runt mig faller det som vårregn, som honung mot huden.
Männen.
Vackra bohem.
Orden trillar in i telefonen, in i mailen, rakt in i livet.
Runt mig faller det som vårregn, som honung mot huden.
Männen.
Pang pang.
Det där ljuset, så skönt.
det är färglada och har vingar
Han ser sig omkring. Inte en normal människa ser han. Trots det har han hård kuk. Brudarna får märkvärdigt nog igång honom. Han ska nog få sig några fittor ikväll. Han vill slå dem och knulla dem. Jävla onormala jävla brudar.
Han går direkt fram till henne. Hon vet. Hon hatar det. Hon har inget val. Hon kopplar genast bort sin kropp. Tänker att hennes kropp är någon annans. Hon tänker på gräset. Hur det doftar. Hur strävt det kan kännas. Blundar. Det går alltid att rymma undan. Mina tankar kan ingen krypa in i. Hon vaggar sig själv till ro. I en blåslagen kropp.
Polis P går nöjt till bilen. Han fick spöa på henne rejält ikväll också. Han är fortfarande hård. Han var så nära att strypa henne. Han startar bilen - åker hem till sin fru. Han ser på dottern som sover. Häller upp sig ett glas vanilj yogurt med blåbärs smak.Det är viktigt med rätt bakterier. Japp. Nu ska han sova. Fortfarande med hård kuk.
Jag tänker mer och skriver mindre.
Jag delar in livet i titlar och inställningar och rapporter. För visst förbereder jag mig för orden. Tid med ord. Livet i romanform. Jag bearbetar och översätter.
Inte vet jag vad som hände men plötsligt åker mina barn iväg på en cykel i byn. En av de tre, den minsta, ligger i soffan och sover. Han har feber. Men till och med den minsta pojken är stor. Allting blir skrivet med olika typsnitt.
Sorghålet. Kan vara platsen jag befinner mig i.
Sorgkuken. Kan vara du.
Håkkråk. Ännu en plats som inte existerar.
Jag tänker mer och skriver mindre. Formulerar avstånd mellan raderna och letar frihet. Till slut blir jag ingen. Att vara människa är att binda sig och tillhöra.
Mitt fängelse, mina rum, askar och minnen jag sorterat ut.
Sjön leker med trädens spegelbilder. Solen guppar. Jag tänker, nästan stannar livet upp.
Katten och katten - runt och runt, smeker varandra.
Natten och natten - mörker och drömmar, lurar mig.
Det är fredag. Livet rinner som glass när den smälter.
Jag funderar på ord, små anteckningar hit och dit.
Det vore väl bättre om bloggen fick namn som min dagbok.
Orden slingrar och ramlar in- som smekningar. Jag längtar efter hud och beröring och inget annat.
Ett språk mot kroppen. Jag doftar Stormnäs trots att jag sitter på sjögränd.
Sitter och sitter.
jag ska byta däck på bilen
sedan besiktiga den och så ska jag kolla på svt play och begrava min farmor och sedan ska jag hugga ved
och så måste jag facebooka
tro inte att du betyder något för det gör du inte
gumman - hjärtat
du betyder inte ett skit
Min gård växer vild.
Det betyder fri.
Jag längtar efter just det.