Av ord är jag kommen. 

Försöker lämna min trygghet. Allt jag kan ska förkastas. Allt nytt ska provas på. 

Undertiden pågår livet och rönnbären bara hänger och hänger medan löven fyller min gård. 

Det är vackert nu. Naturen slår bakut över att dö en smula. Vi alla dör en smula. De som dör på riktigt kommer aldrig mer tillbaks. Det vet jag med allra största säkerhet. Som i absolut största möjliga tystnaden. En katt dog, hette Smulan. En andra katt dog, hette Punky. Det tredje Pontus, den fjärde Lolitapop. Den femte Harald. Den sista försvann. Kanske död? Chili. Pappa är död. Morbor Kalle är död. Och alla andra. Det är fler som dött väl än som finns på jorden? Hans min första kärlek. Dog i en arbetsplatsolycka. Så jäkla oåterkalleligt.  

Och nu ska jag söka nytt språk, eller mer språk, andra språk. Leta nya Du. 

Det har smygit sig in en fin ny karaktär. En ny Du helt klar. Sen blandar jag med alla er andra också. Jag behöver många olika du. En lång och mörk. En Jesus. En i blåställ. En i sängen.  

Att en gång hamnat i mina ord gör nog att du aldrig dör. Kanske. Du upprepas som en doft. 

Du älskade min nacke. Hur mitt hår ramlade mot kudden. Du älskade skuggan. Du älskade mig så hårt. Sen gick det bara över. Jag minns hur du älskade. Minns inte att det gick över. Orkar inte med det. Orkar inte med. 

Jag orkar med det jag orkar med. 

Just nu tar jag mig genom sjukor. Väntar på svar. Pandemi svar. Hela livet är en pandemi. Under tiden ska jag ut på så djupt mörkt läskigt vatten som bara går. 

Och du. Du är så fin. Som regn.