Fast fast fast och så vidare.

16 november, 2017 - 10:19

Galet är det med snön som gnistrar och knastrar där jag går. Solen ligger och smeker träden. Barnen är sjuka. På andra sidan bergen, blått.  

I Stockholm igår och i Järvsö idag. 

I Stockholm var det fint fast fult, fast fint. Fast det regnade från himlen. Fast det stormade inuti. Fast landet ligger lugnt. Fast husen, fönstren som brinner, bussen, människor som aldrig hälsar, som aldrig ler, som aldrig ser upp. Fast i Vittra Telefonplan var det kärlek. 

Ärta, hjärta, smärta. 

Marias diktning

10 november, 2017 - 18:32

DU.

kära dagbok

8 november, 2017 - 21:27

Det är ingen ordning på mig. Jag är kaos. 

Fast jag försöker hålla ordning. Sopar in under mattan, gör jag inte. 

Nu har jag ändrats igen. 

Ständig jävla rörelse på mig. 

Hopplöst. 

 

Stockholm

2 november, 2017 - 16:24

Jag är ledsen, att säga detta. Men du är precis som vanligt. Därför står jag inte ut. 

Du känns ytlig och tom och frånvarande. 

Hela tiden vänder du ryggen till. 

Stockholm, ibland tycker jag att du är gräslig.