vi måste förstå det 

ingen levde lyckligt i resten av deras liv 

det måste kämpas och utvecklas och vara i rörelse 

men vi måste leta nya andliga rum 

rum för trygghet 

känslor 

och förståelse för ödet

röda tråden 

för oss 

för tillsammans 

för människorna 

på jorden är vi ändå guds avbilder

vi måste bli högre

större

tänka oändligt 

minst 300 år framåt

och du är meningen och jag är meningen och vi kommer sitta ihop i liv

efter liv

och vi har ett tecken till varandra

ska säga det en dag 

fast du har glömt allt 

ni är så många du

livet är motstånd 

vi måste jobba

vi måste vara snälla

vi måste framåt 

vi måste

lyfta 

andas utvecklas prata 

ord blev till kött 

orden gör att saker blir på riktigt

ord gör att det blir sant

ord gör skillnad

ord

en dag ska jag säga dig allt

visa vägen 

vara vägen

ljuset

drömmen 

människorna 

ska bara genom 

och genom och genom 

lager på lager 

sanningen 

stannar en stund i skogen och andas

pratar med gud 

stannar en stund längs med gatan 

inser att det blir en vår igen

snart kommer sopmaskinen och sopar bort alla spår 

sopar bort dig och mig

Det är liksom när det blir slut mellan människor som man ser vilka människor de egentligen är. 

Lena trodde att grannen var en fin människa och en riktigt bra man. Men det visar sig att det är lättare att inte svara i telefonen och boka av luncher och att aldrig svara på sms är grejen. Respekten finns inte.

-Lena lilla gumman du är inte värd någonting. Jag skiter i dig och du måste verkligen veta att det är så. Förstår du det? Jag tänker på mig nu, det är jag som ska må bra. Ok? 

Ok? Och inte trodde väl hon det om dig. Du var ju en fin människa. EN FIN MAN. 

Nu spelar du banjo halvnäck i sängen. Röker på. Kliver in i dimman. Lyssnar inte på samma musik längre. Stänger av. Stänger ut. Du dansar lite lätt på stället och känner dig fri. Du luskammar ditt hår ensam. Du sover över ringklockan och ramlar ur sängen. 

Du är fri nu.