Orden och konsten.

21 april, 2018 - 07:55

En dag i veckan ska du få. Eller är det jag som får en dag i veckan? Jag blir lite lätt trött på människorna. Skönt är det att välja bort. Isen och snön lättar långsamt. Avicii dör. 28 år. Så sorgligt. Vi andra håller krampaktigt kvar i våra liv.

Hoppas att ni väljer kärlek och godhet medan ni lever. Och att det blir på riktigt. Märker att de flesta fejkar. De står inte kvar i kärleken, de bara påstår.

Molnen lättar. Tim 28 år sitter vid flygeln och spelar.

Så en dag i veckan ska du få. Du är orden och konsten. Börjar med en dag i veckan. Någonstans måste jag ju börja. Annars maler jag bara på med alla andras grejer. Solen slickar asfalten och barnen sover och jag borde gå en lång promenad.

håll om mig

11 april, 2018 - 21:10

Falkholt målar en jättekuk på väggen i gult och blått. "Han banka kuken så den blev blåå-, med hammaren med hammaren." Någonstans skriver hon kukhistoria igen, den förra rosa kuken i New York målades över dagen efter. Kanske får denne sitta kvar i Stockholm. Ett halvt år är det tänkt, inget lätt projekt att få till. Vi får se vad Stockholmarna säger. 

I Delsbo lägger sig inga kukar alls ivägen eller längst med väggen. Det obstinataste här i krokarna är naturens skönhet och kraft. Det klär bergen att vara svarta och himlen klär i svag orange färg. Det klär Hälsingland att vara vacker. Mig klär ingen, varken av eller på. Jaha, ska det handla om dig nu igen Maria? Kan det inte handla om någon annan, bara i några få sekundrar? 

Katten och katten och katten. Det finns ju tre i huset, en sover inne, en sover i trappen och en envisas med att sova ute. Kurr kurr. Barnen ska också sova. Det ska vara vår men våren har tappat taget. Precis som jag, faller och faller och faller. Man faller när man tappar taget. Handtaget, livbojen. Gung gung. Iväg seglar jag i en tunna. Livet är en tunna. Ibland tas det in vatten, ibland tippar jag runt. Polis P tuggar maten snabbt och hårt, han är arg. Han är alltid arg. Han kliar sig på flinten, kliar sig på näsan, han tänker att någon måste tänka på honom, eftersom han kliar sig på näsan. Det får honom att bli lite lugnare. Han loggar in på tinder igen. 

Kuk på er alla tänker Polis P. Ni ska få. 

Det kanske är modigt att inte veta vem man är.

7 april, 2018 - 11:10

Det kanske är modigt att söka. Kanske skulle jag blivit en hund som inte stod ut. Som bet alla för att tillslut springa ut mitt på vägen och bli påkörd av en bil? Hunden som tog självmord. Jag tänker på Benny och förstår ingenting. Jag tänker på Benny och förstår absolut ingenting. Han var ingen som skulle ta livet av sig. Jävla psykoser. Jävla död. 

Det är inte modigt att vilja dö, modet ligger i livet. Att välja livet, även om man inte har en aning, ska jag njuta mer? ska jag bara våga mer?? göra ännu mera tvärtom? 

Modigt är det att fortsätta göra det som skrämmer mig mest, jag ska skriva tills benknotorna sticker fram, inte behöver du älska, inte mig, inte orden, men jag behöver älska, måste lära mig att älska min ord, älska mig, för vad ska jag med hud? Klappa mig som katten då!

Jag blev ingen självmordsbenägen hund. Jag blev 47 år häromdagen och jag är en som skriver, en som gör, en som ser till att saker liksom händer, en som är ensam, en som går ensam där ensamma gått bort, en som brinner. Jäkla eld och jäkla jäkla mod. 

 

Ibland är livet inte mer än en grogg.

7 april, 2018 - 10:52

Om sommaren på altanen. 

Eller om sommaren på spritfabriken. 

Med målade naglar och ett påklistrat leende. 

Jag vill både bo i Frankrike och bo i en kartong och bo i huset som är underhållsfritt. 

Livet är en grogg. Livet är drömmen du drömmer. 

Dröm bättre då. 

Livet är sliskigt och sött och berusande och surt och klibbigt och paraplydrinkar och sugrör och färgglatt och baksmälla.

 

Bodil Malmsten ligger på sängen

7 april, 2018 - 10:47

Hon ligger lite snett tvärsöver och dinglar med benen, Strindberg går fram och tillbaka i rummet, lite lätt irriterad som vanligt. -Vem fan är Maria Norén? 

Kan det vara så att jag är poet, tänker jag. Kan jag bara vara en som skriver? Sedan passerar jag tranorna som skriker och gatorna som tinar fram och luktar hundbajs. Proemnerar hårt och fort för att fösa fram orden i mig. Orden ska ut i fingrarna och kittla, sedan snurra runt i hjärtat, sedan tänkas lite, sedan blir det några rader. Kanske. Det rullar grus och och knastrar hård snö, det är grått och vintern vägrar släppa taget. Bodil dinglar vidare, Strindberg fortstätter. -Vem fan är Maria Norén? 

Kan det vara så att man lever ett helt liv utan att veta vem man är? Är jag klar? Ingenting med mig går ju ihop. Fast också det är ju att gå ihop. Hur vill jag bli ihågkommen? Är det ens relevant? Kanske som rebellen i mig, kanske som hon som gjorde som hon ville. Gör inte alla det. Jag kanske helt enkelt inte ska dö. Kom igen om 1000 år sa Majakovskji.  

Varför gör jag det? Har fastnat under huden på mig, i blodet, varför gör jag något alls? Tre svanar har landat nedanför kyrkan. Det är den 7 april och livet gapar efter mer. Eller efter något innerligare. Tre svarta svanar. Vem ska skriva om bergen och tjärnen och om allt som luktar i skogen? 

SKRIV DÅ KÄRRING ryter Bodil och Strindberg. Jag sitter och glor på dem. De är ju precis lika hopplösa som jag.  

ett evigt slöseri

6 april, 2018 - 15:39

varje sekund jag inte skriver 

de där jävla orden

tänk om jag inte vore så rädd 

tänk om jag bara sket i att vara rädd

hej orden! 

skriv då kärring 

Bodil tjatar 

Bodil är den som får tjata

jag förstår inte riktigt meningen med allting

träffar Malena, hon är fin, fast jag pratade för mycket

fast nästa gång ska jag lyssna

det kanske blir balans på mig tillslut

så fort jag kommit på vad jag nu måste komma på

SKRIV KÄRRING

istället brakar snön sönder altanen och taket och livet nickar och håller med

jag håller med

skriv Maria 

skriv människa 

skriv medans livet vill

jag vill

inte slösa tid på skit

vad är skit då?

pengar?

makt?

förändring?

uveckling?

fast vissa grejer går verkligen inte att utveckla och förändra

kvar står reptilhjärnan och känner sig rädd

 

Barbro dör

3 april, 2018 - 17:25

Hela Sverige stannar upp. Håller andan. Vad ska hända nu? 

Jag promenerar tidig morgon förbi gravstenarna helt täckta i snö. Hallå där nere i gravarna tänkte jag. Hallå uppe i himlen tänkte jag. Barbro dör. Hela Järvsö sörjer, vem äger den sorgen? Alla vill visa upp sig med bild, på henne och sig själv, så märkligt fenomen. Barbro adjö. Alla äger sin egen sorg, den kan ingen tas ifrån.  

Jag undrar var kärleken ligger? Barbro, allas vår Lill-Babs var kärlek! Varm mot alla, snäll och ödmjuk. Gravstenarna är täckta av snö, hallå där nere, hallå där uppe. Vart tar de döda vägen. Barbro ska ju inte dö, hon ska ju alltid finnas. Pappa borde inte dö, han ska ju alltid finnas, fast han dog, och inte finns han mer, fast han finns. Den här senaste veckan har jag tänkt på honom så mycket. Vet inte riktigt varför. Saknar honom. Och när jag saknar så inser jag också att någonting inuti ropar efter något helt annat. Alltså min längtan är inte borta. Jag blir så trött på allt det stora, på skryt och på gillamarkeringar, på världsberömt och storheter och kändisar. Kärlek är precis allt annat. Håller andan. 

Vad ska hända nu? 

alla ljuger

1 april, 2018 - 07:47

sa han ju 

polisen

jag är faktiskt övertygad

alla ljuger

eller som prästen säger

det finns många sanningar

nu är det april och en meter snö kvar och minus 15

gården ligger som på vita moln

vernissagen har varit och jag funderar på var min längtan tog vägen

vart tog du vägen?