Bloggarkiv oktober 2021

huset

på alla ängarna 

det gula, gigantiska skeva skeppet är mitt 

drottningriket

 

du är välkommen 

jag längtar efter dig

Jag går en skola. En skrivarlinje.

Av ord är jag kommen. 

Försöker lämna min trygghet. Allt jag kan ska förkastas. Allt nytt ska provas på. 

Undertiden pågår livet och rönnbären bara hänger och hänger medan löven fyller min gård. 

Det är vackert nu. Naturen slår bakut över att dö en smula. Vi alla dör en smula. De som dör på riktigt kommer aldrig mer tillbaks. Det vet jag med allra största säkerhet. Som i absolut största möjliga tystnaden. En katt dog, hette Smulan. En andra katt dog, hette Punky. Det tredje Pontus, den fjärde Lolitapop. Den femte Harald. Den sista försvann. Kanske död? Chili. Pappa är död. Morbor Kalle är död. Och alla andra. Det är fler som dött väl än som finns på jorden? Hans min första kärlek. Dog i en arbetsplatsolycka. Så jäkla oåterkalleligt.  

Och nu ska jag söka nytt språk, eller mer språk, andra språk. Leta nya Du. 

Det har smygit sig in en fin ny karaktär. En ny Du helt klar. Sen blandar jag med alla er andra också. Jag behöver många olika du. En lång och mörk. En Jesus. En i blåställ. En i sängen.  

Att en gång hamnat i mina ord gör nog att du aldrig dör. Kanske. Du upprepas som en doft. 

Du älskade min nacke. Hur mitt hår ramlade mot kudden. Du älskade skuggan. Du älskade mig så hårt. Sen gick det bara över. Jag minns hur du älskade. Minns inte att det gick över. Orkar inte med det. Orkar inte med. 

Jag orkar med det jag orkar med. 

Just nu tar jag mig genom sjukor. Väntar på svar. Pandemi svar. Hela livet är en pandemi. Under tiden ska jag ut på så djupt mörkt läskigt vatten som bara går. 

Och du. Du är så fin. Som regn. 

vi möts på affären

vi möst på macken 

du är lika fin som vanligt 

fin som hösten, som jesus, som musik

lite smalare, eller mycket smalare

också mycket kortare, hur nu det kan gå till? 

kanske blir du kortare för någon annan var så mycket längre

 

här hemma är barn sjuka och barn ledsna

pandemin är ett slukhål för barn som inte fått gå till skolan

pandemi är ett slukhål för de ensamma

för de är människor som får oss att må bättre 

må sämre

bättre 

som får oss att må 

 

slukhålet är borta 

men 

allt som inte hänt inuti 

är kvar

 

 

dröm sött människa

om raggarbilar och huset och om dig

det är en magisk höst och det är magiskt i mitt hjärta och faktiskt även i huvudet

små blå fåglar, alldeles nya fina

blåbyxan och arbetsbilen och äventyren 

fast jag är lite trött så blir det  

kärlek

löver faller till marken, det är så fint, du är så fin, allt är rätt fint 

fast jobbigt också