Bloggarkiv december 2021

Jag som skulle skratta

började gråta
och i dina armar är det ok

glesbygdslivet

här går vi på promenad 

och spelar paddel om man är som dem

de är inte jag 

paddel är som tinder som alla är på fast ingen 

ett flöde av ärvda kjolar och ärvda ögonblick 

ingenting är ens eget

och här är jag och känner utanförskap 

jag minns inte

vad du har på fötterna

jag minns mössa och bralla och jacka

jag minns rösten 

sen det jag inte minns är ju saker jag inte vet

jag vet ingenting

så hur ska det då minnas

men jag saknar dig

vilken jävla ekation

7-7 =301

tillfälligt

hela livet är tillfälligt

jag går i dina spår i snön

de ligger ute på gården som ekon

snart är de borta

jag har ingen koll längre

vem är du som läser

ge dig tillkänna! 

 

Idag var det en bra dag.

Jag fick främmande, han kom i ett tefat. Vi köpte grekiskmat som var så god att vi tappade andan. Sen jamade katterna exakt hela tiden för de tyckte nog att han var äcklig. Jag håller med, grodor är äckliga. Jag kysste honom. Och då sprack han som en ballong. Sen lyfte tefatet utan honom. Så resten av dagen har jag torkat sörja. Men sörjan var rolig, den gick att forma som lera, så nu har jag format, sjuhundrafem små äventyr till nästa år. De är mina att uppleva. Mina att behålla.

Ett äventyr innehåller dina läppar, för tänk att läppar kan vara äventyr. De sjuhundrafem små äventyren ska fördelas under året liksom. Året som kommer bli ÅRET. Ja ja jag har förstått. Men har alla ni? 

det kokar i huvudet

fast det gör det alltid

ett slags farväl till tjugotjugoett

Det finns en tunn röd tråd genom hela den här berättelsen. Berättelsen om henne. Hon kan inte själv avgöra om hon är Pippi Långstump eller Häxan Pomperipossa. Hon tar spjärn från botten, från såret, där alla skalbaggar bor. Skalbaggarna är nyckelpigor. Alla med sju prickar. Ni vet va? Det är något med siffran sju. 

---------------

Män. I olika storlekar och former. Överallt. Mest hängandes i träden som apor, som julklappar, dinglandes upp och ned i benen. Som dödssynder. Som vill komma in. In till mig. Sluta med det. Jag vill inte att ni kommer in. Fast jag vill, fast jag vill inte. Det är ingen ordning på mig. Vill ha, vill inte ha, vill ha. Vill stanna och lämna. Vill hissa segel och kasta ankare. Vill inte ladda kanonerna, men skjuta med Amors pilar som en jävla K-pist. Pang, pang, pang. Vill ge er kärlek men vill döda er alla. Döda. Borde kanske erkänna att jag är rädd. Borde kanske släppa in er.

Kära män som hänger där i träden som apor, som julkulor, som de sju dödssynderna. Ni ser så löjliga ut. Och det är något med siffran sju. Den sjunde vågen. De sju dvärgarna. De sju aporna. Ni dryper i höstfärger och rönnbärsklasar. Jag ser på er. Jag ler. Kära apor. Jag älskar er och erkänner; det är läskigt med män i grupp.

Men istället kommer Sidensvansarna och äter upp både er och rönnbären. De är alla lagomt jästa. 

---------------------

Det skulle kunna vara jag. Livet med en twistpåse under armen, livet utan kamera, livet. 

Det finns en tillit nu, till vägen, till tjugotjugotvå. Tut tut, här kommer jag. Eller tut tut här kommer du. För snart möter jag dig. 

V Ä N D P U N K T E N

Jag säger hej då till allt möjligt idag. 
Och H E J till allt möjligt också.