Bloggarkiv juli 2021
Jag vill skriva när jag pratat med dig.
Det är som att du föder ord i mig.
Du.
EN STÄNDIGT PÅGÅENDE LIVSKRIS.
Jag är glad av det lilla som du finns.
Något ska man alltid vara glad för.
För blåbären i skogen, för promenaden med sonen, för regnet och smultronen och jordgubbarna som smakar pappa.
För att 7 ton järnskrot aldrig blir lagom.
Lagom räcker aldrig.
Om livet vill ge mig en vän så hoppas jag att det är du.
Och mitt i allt så ska jag resa till Stråtjära och lära mig linoleumtryck med en ny vän och mitt i allt så ska jag hänga med Julia och bubbla imorgon.
Sen ska jag bli en apa, vara en apa, är en apa.
Människor
Vissa människor får en att äta varma hjortron med glass om natten.
Vissa människor bär ut spindeln.
Vissa människor böjer sig ned och klappar katten.
Vissa människor vill gott.
Vissa människor man borde vara rädd om.
Men ibland vill ens rädd om inte, man gör fel, ens fel vill.
Men ibland får man en chans till att vara rädd om.
Ta den.
Och lär dig att älska dessa vissa människor om du glömt bort att älska dem.
Jag var ett asplöv när vi möttes.
Alldeles rädd och skev. Men jag mådde ändå bra igen. I juli 2020 var det riktigt fint. Hela min kropp pulserade av ditt hjärta när augusti kom och långt in i hösten, vintern.
Men hela våren hade jag gråtit och spelat piano, toner, tårar, moln. Inte kunde väl du veta det. Om jag sa något? Nej.
Jag minns att jag darrade av dina ord, trodde inte det var sant, att du fanns, att du bar de där orden i kroppen. Nu vaggar de i mig, långt långt där inne. Inte tänker jag släppa ut dem. Aldrig. De är mina att behålla.
Du hade de vackraste sammansättningarna, de skrek av längtan efter mig?
Om 2020 var ett fint år?
Jo, det var ett avgörande år, där allt i mig, allt genommänskligt, allt fick finnas. Och där tänker jag fortsätta att existera. Tack och förlåt.
Idag vill jag bara gråta.
För katten. För livet. För allt som är hopplöst svårt. För värmen. Men inte gråter jag. Istället samlar jag på mig dofter efter regn, svetten på näsan, ränderna på himlen. Inuti pågår hösten, orden samlar ihop sig, mörkret trycker. Orden vill. Orden längtar efter dina ord. Undrar om du förstår hur bra du skriver. Hoppas du skriver!
Ägaren till den gröna mercedesen ringde. Tänk om den kunde komma hit bara. Jag ska klä mig i bil och Lundhags-forrest-skor och inget mer. Kanske kommer någon till mig i juli, jag längtar efter att du kommer. Juli stannar lite till. Jag vill hinna sova på Stormnäs, jag vill hinna gråta, jag vill hinna.
En fling
Ute är himlen svart.
Inne lyser mina bleka ben. Jag saknar händer som tar, dina händer. Pratade om din kärlek idag, kärleken till mig, hur du var alldeles kollrig. Inte mina ord, Fint att höra, jag trodde ju inget var sant. Jag lindar mina bleka ben runt dig, i sovrummet, i huset, bland svalorna som skiter och skiter. Du blev klar så fort. Jag är fortfarande inte klar. Ibland en blixt, sen tystnar svalorna, sen muller. Märkvärdigt svårt att bli fri nuförtiden. Fri från spöken. Fri från ljudet av Svågan. Från melodin i dialekten.
Kvar står jag och tar emot tystnad och framtid och kärlek.
ute grå små moln
inne pågår livet
små små liv
de puffar som rök från mig
en puff för kärleken
en puff för dig
långsamt känner jag att sommarnätterna som varit ljusa börjar bli mörka
vargen på armen kliar
dina tankar som hoppar till mig kliar
fukten, svetten, tårarna kliar
en puff för friheten
en puff för längtan
efter dig
efter mig
efter lugn
ute grå små moln
inne pågår livet
tvättmaskinen, tystnaden, dina tankar, mina drömmar
varv på varv
en extra puff för den som läser
älskar dig som läser
som låter oss blandas
Ord ger eko.
Trött och lycklig. Precis så, även om du inte är jag.
Inuti storm, passion, hunger och något nattfjäril som håller mig tillbaka.
Inte går det att hålla tillbaka. Juli är här och jag är lika lycklig som för ett år sedan, som för hundra år sedan, som igår, några grå hår, nya spår.
Jag väntar fast jag inte väntar. Jag stannar fast jag inte stannar. Jag finns fast jag inte finns.
Sedan sjön, bubblande, blank och glittrig, ro mig, viskar du, jag ror, rakt genom, rakt in.
Något har börjat inuti igen
Jag vill äventyr, rörelse, skratt och godhet. (Där finns så mycket mening). Att vilja.
Jag vill igen!
Hallå världen jag vill!
Sjön är som vanligt mjuk och molnen lägger sig där och guppar lätt.
Människor kommer tillbaka, alla som gått, står här igen nu.
Jag tycker om nu, Måsarna skriker, någons tv ljudar.
Tänker på dig, på tvätten på tvättlinan, på svalorna.
Tänk att alltid vara på väg. Tänk att alltid hitta hem.
Tänk att jag längtar efter att sova på Stormnäs. Tänk att jag längtar.
En bil tutar från gatan och katten är fortfarande borta, katten, Chili, kom hem! Hitta hem.
Arvid prasslar med godispåsen och livet pågår, saker händer och händer och händer. Och jag längtar efter att du ska komma.
Komma och komma och komma.
Du är tillbaka. Eller är det jag som är tillbaka?
Måsar, vågor, tallar, sten och en näve sand.
Baka baka litet hjärta.
Hav, hår, salt, tår.
Baka baka lite smärta.
Orka 50 mil till. Orka orka lilla du.
Du.
Det blev faktiskt juli igen.
Katten är borta och vargen har flyttat in och jag har glömt bort det där med studielån. Jag har glömt det där med skrivandet, måste beställa bilder och samtidigt är sjön den vackraste jag sett på länge. Och himlen, livet, men Chili the cat är borta. I 13 år var hon min. Jävel fan. Och livet, L I V E T. Och B O D I L saknar dig, saknar inte mig längre, jag är tillbaka.
Det är också fint att du är tillbaka.
Tillbaka, baka baka kaka.
Nu kan jag dö!
Jag har åkt raggarbil!