Bloggarkiv januari 2022

Borde läsa läxan. Borde skriva.

Men det är stop. Ibland tar det stop. 
Jag tvingar mig in i dagboken. Tvingar mig. Skriver några rader, för att kanske de där raderna, just det här raderna får mig att komma förbi att det är stop. 

Snön ligger som en dov snäcka och viskar hur havet låter. Jag längtar efter havet. Jag längtar. 
Det är verkligen tyst, inte ens bilarna tränger in. Telefonen är tyst, livet är tyst. 

Men livet pågår, det hejdar sig inte, kanske du är runt hörnet från mig, kanske dina händer snuddade samma vara på Ica nyss. Du. Det är tyst. 
Längtan i mig spinner som katten, som spinnrocken, som tankarna. 
 

Januari 2022.

Det som bleknar är du, som tulpanerna som vissnar, blombladen som faller, som färgen. Jag älskar den förvandlingen som blommorna gör.
 

Ändå gråter jag över det som aldrig mer blir. 
 

Huset har också bleknat, gult, skevt och fult faller även det mot väster. Imorgon åker vi dit med ett lass. Vårt skepp kommer lastat med femtiotals soffa och framtid. 
 

Jag tycker inte om slut, jag tycker om början.
Januari börjar. 
 

Ändå gråter jag. Har haft svårt att hitta ord, hittar inte mig själv, bara frågor och kommatecken och mellanrum och andra.