Bloggarkiv juli 2024
Rådjuret säg mig vem som vackrast i landet är.

Kanske ska jag börja sälja tillit på burk?
Något behöver man alltid sälja.
Det finns alltid ursnygga typer.
Kanske döper man dem till just det i telefonen. För något måste ju alla heta.
Solen går ner precis bakom berget.
På andra sidan om sjön. Exakt där.
Mitt hus är det sista solen ser innan den färgar sjön och himlen rosa först, sen turkos, sist röd. En liten båt ligger stilla. Sjön ligger där den ligger, mitt hus också.
Kanske fiskar de i den lilla båten, eller så slänger frun karln i sjön. Sånt händer faktiskt. Men oftast är det tvärtom.
Människan, en liten ask under sängen. Väl gömd är vi. Väldigt glömd. Vi lägger allt möjligt i små askar, vår skam, vår trots, vårt mod, våra hjärtan. Tick tack under sängen. Det är tiden som knackar och vill ut. Dunk dunk. Kom ut lilla hjärtat och lek. Jag tror att jag själv glömt bort mitt hjärta. Känner ingenting. Inte ens ett pirr.
Hur gör man med allt man glömt och gömt? Kan man lära sig att sitta still? Precis som gamla hundar?
Det låter från alla möjliga håll. Vägen, grannen, bilarna, promenerandes. Aldrig är det tyst, aldrig är det riktigt bra. Tillsammans gräver vi en varsin grop. Där i jorden blir jag äntligen mullvad och bor i södra Frankrike.
Måndagar tycker jag om
De får saker att hända. Alla dagar borde vara måndagar.
Du är på resa. Alltid på resa. Kanske har jag bara hittat på dig? För hittepå är jag bra på.
Det finns också en distans mellan oss, inte bara avståndet, något annat som skaver, kanske är det jag, för skav är jag bra på.
De stora sönerna stänger dörrrarna om sina rum men de är så skönt att de är här. Björnen gräver en grop i soffan. Mamma skickar ett godnatt, vi ses imorgon. Imorgon är det tisdag. Jag skickar paket. Det svåraste som finns är alltid att gå till posten, som håller till på affären. Men om jag tänker att det är måndag så ska det nog gå.
Möter människor som pratar om hur man gör vin, som pratar om hur man kittar fönster och klipper träd, som pratar om sjukdomar och om att det är fint ibland, de pratas om hundar och glass och om att så här vill jag också ha det när jag blir vuxen.
Om jag är trött på allt? Jag är trött på mycket, tycker inte att jag lever och det gör jag. Jag lever faktiskt.
Vem orkar med en hemsida
Den är som ett monster under kudden när man väl börjat. Alltså det som hände i maj skaver långt in i juli. Det är väl ungefär som att vara människa. Egentligen, kanske, ungefär.
Du skriver ett mail, det är visst så vi kommunicerar, det är visst så att när du skriver mina ord rakt tillbaka till mig så tycker jag att det låter så bra. Även ordet fingar, som numer existerar både i mail och på min hemsida. Visst ändrar jag något ord kanske?
I alla rum i huset går det människor. Huset ler förstås. Jag ler förstås. Kanske längtar jag efter något normalt. Vad nu normalt är? Semester? Jag tänker på hösten och vintern och tystnaden och på kramp i vaden. Jag tänker på att få tid att skriva och fotografera och glömma sommaren som aldrig låter mig få tid att skratta och läsa en bok eller ligga i hängmattan. Om jag vill ha det så? Det är ju klart att jag vill. Alltså jag vill ha den där längtan efter det. För jag har det så fint. Har jag det? Vädret är skönast när det regnar. Sover lite bättre då. Hur vill man ha det? Ska man veta det nu?
Juli släpper in mörkret igen och det tycker jag så mycket om. Och Björnen sover under täcket, som egentligen bara är ett påslakan, för det är för varmt, om sommaren. Tycker jag ens om sommaren?
SOMMAREN HALLÅÅÅÅÅÅ. Jag vet att du finns. Fönstret står öppet och släpper in fåglar så de kan äta upp skalbaggarna i håret som blev efter larverna.
Tack för det.
Juli kliver in
Regn. Hällregn. Duggregn.