Bloggarkiv januari 2024

observerar III.

människor tar in information väldigt dåligt 

de läser knappt, de lyssnar knappt

 

kvar står jag och tjatar till tomma fågelholkar

människan är ungefär en holk 

observerar II. saker man lämnar efter sig

din tröja och dina stumpor trär jag på det isande livet, de du lämnade i en påse

minus tjugosju ligger utanför dörren och på fönstret bildas de där ismönstren

 

jag letar urkraften 

letar bland minnen och rörelsen

för framåt måste jag

någon sitter på planet mot Polen mot kriget i Ukraina

någon sitter i bilen mot livet mot tiden mot fjällen mot allt 

observerar I. Saker man lämnar efter sig.

Katten har precis ätit en råtta. 

Kvar ligger svansen, gallan och en liten tass och några droppar blod. 

Som ett minne till råttan, att du en gång fanns. 

FOKUSERA MARIA

rensa avloppet 

lägg upp grejer på tradera 

skapa en skitbesvärlig att göra lista för 2024 

ett riktigt jävla jubel år måste få ta sin lilla tid 

livet tar tid

listor tar tid

nu mot avloppet 

antingen så är man en smällkaramell eller så är man ett jävla avlopp 

finns inga gråskalor här eller?

frun vänder bort blicken när jag möter henne på affären

medan någon annan står och väntar på att jag ska få iväg mina paket

sen ska det pratas och pratas och jag mår illa och vill kräkas

på riktigt alltså 

jag är sjuk 

det pratas och pratas om kattbett och höstsalong och jag nickar och funderar vart jag kräks bäst? 

i korgen? 

frun vänder bort blicken 

går långsamt förbi som en primadonna 

som ett orubbligt skepp 

kanonerna är hissade 

 

JAG RINGER FÖR ATT JAG BEHÖVER LITE KÄRLEK

ring ring ring ring ring 

DU SVARAR 

 

jag ringer för att jag behöver lite kärlek

ring ring ring ring ring ring ring 

INGET SVAR

nu är det minus 28

Och jag måste fokusera. På orden som ska läka. På pengarna som måste betala räkningar. Ni vet. 

 

skriva

Om Lena. 

Jag är tjugo år. Jag ville också heta Lena. Året är nittonhundranittioett. 

Asfalten bubblade av värme och grusvägarna dammade som stora moln över åkrarna. Lena kommer cyklande, långsamt, leendes. Hon ska träffa någon. Hon har gjort sig fin. De vita shortsen, linnet, de nya skorna. Hon luktade mandelparfym och kokosolja. Somaren låg verkligen len. 

Några hundra meter längre bort. Cykeln. En väska. Dellen låg spegelblank och ibland fladdrade det till av något trött vak. Men ingen såg något. 

Livet tar slut, ingen vet hur. Men död är hon.