Bloggarkiv januari 2024
observerar III.
människor tar in information väldigt dåligt
de läser knappt, de lyssnar knappt
kvar står jag och tjatar till tomma fågelholkar
människan är ungefär en holk
observerar II. saker man lämnar efter sig
din tröja och dina stumpor trär jag på det isande livet, de du lämnade i en påse
minus tjugosju ligger utanför dörren och på fönstret bildas de där ismönstren
jag letar urkraften
letar bland minnen och rörelsen
för framåt måste jag
någon sitter på planet mot Polen mot kriget i Ukraina
någon sitter i bilen mot livet mot tiden mot fjällen mot allt
observerar I. Saker man lämnar efter sig.
Katten har precis ätit en råtta.
Kvar ligger svansen, gallan och en liten tass och några droppar blod.
Som ett minne till råttan, att du en gång fanns.
FOKUSERA MARIA
rensa avloppet
lägg upp grejer på tradera
skapa en skitbesvärlig att göra lista för 2024
ett riktigt jävla jubel år måste få ta sin lilla tid
livet tar tid
listor tar tid
nu mot avloppet
antingen så är man en smällkaramell eller så är man ett jävla avlopp
finns inga gråskalor här eller?
frun vänder bort blicken när jag möter henne på affären
medan någon annan står och väntar på att jag ska få iväg mina paket
sen ska det pratas och pratas och jag mår illa och vill kräkas
på riktigt alltså
jag är sjuk
det pratas och pratas om kattbett och höstsalong och jag nickar och funderar vart jag kräks bäst?
i korgen?
frun vänder bort blicken
går långsamt förbi som en primadonna
som ett orubbligt skepp
kanonerna är hissade
JAG RINGER FÖR ATT JAG BEHÖVER LITE KÄRLEK
ring ring ring ring ring
DU SVARAR
jag ringer för att jag behöver lite kärlek
ring ring ring ring ring ring ring
INGET SVAR
nu är det minus 28
Och jag måste fokusera. På orden som ska läka. På pengarna som måste betala räkningar. Ni vet.
skriva
Om Lena.
Jag är tjugo år. Jag ville också heta Lena. Året är nittonhundranittioett.
Asfalten bubblade av värme och grusvägarna dammade som stora moln över åkrarna. Lena kommer cyklande, långsamt, leendes. Hon ska träffa någon. Hon har gjort sig fin. De vita shortsen, linnet, de nya skorna. Hon luktade mandelparfym och kokosolja. Somaren låg verkligen len.
Några hundra meter längre bort. Cykeln. En väska. Dellen låg spegelblank och ibland fladdrade det till av något trött vak. Men ingen såg något.
Livet tar slut, ingen vet hur. Men död är hon.