Bloggarkiv november 2020

ord

jag samlar på befintliga, begripliga ord, när slutar ord betyda vad de betyder? 

fönstren väntar på att du ska se igenom dem 

kasta kasta kasta

jag tror att min dator är hemsökt

alltså jag älskar teknik

Och jag har beställt en ny telefon som jag vill skjuta ut i rymden, och helst vill jag skjuta ut mig själv ur en kanon. 

meningen?

man säger att jag är född på en onsdag

Och jag förstår ingenting, och jag vet ingenting, och jag klipper sönder böcker för att hitta ord, tänk dig en grå liten pall, tänk dig att den förmodligen vill bli sutten på, sen tänker du på reptilhjärnan och kom och gå funktionen, precis som fåglarnas lockrop och varningsrop, sen tänker du att jag tror att vi har ett reptilhjärta, som om våra hjärtan redan mötts, tänk dig att det är så, och tänk dig sen att det inte betyder någonting. 

 

jag släpper taget

Och saker händer ungefär i den här ordningen, eller det finns ingen ordning, finns ingen början inget slut, din plats i kön är nummer nitton, livet, som korpen som dyker upp exakt överallt och räven, korpen och räven, idag fick jag mata räven ur handen, vad betyder det? det betyder ingenting, livet, ett rep, en hand att släppa, din plats i kön är nummer femton, en räv att mata, det är rörigt, även en dålig dag är en bra dag.

Det är en leråker och sandfärgad vass, det är så vackert att det gör ont, gör det vackra ont? de där evigt blåa bergen, stenmuren och grusvägen, björkarna, ängen, sjön som slår, din plats är nummer tretton, det bästa med finvädret, är ändå att fulvädret kommer, de tunga svarta molnen, jag var nog inte fin nog, bra nog, snäll nog, kärleksfull nog, inlyssnande nog, snabb nog, jag älskar ju lite som en snigel, långsamt, saker med mig tar tid, din plats i kön är nummer elva.

På bilden var det Bodil och hennes chili, precis som jag och mina chilis, din plats i kön är nummer elva, jag måste få tillbaka humorn, det är Bodil som säger det, men kroppen räcker inte till just nu, för humorn, för händerna, för mig, för någon, båten kan jag ro, minsann att jag kan ro, solen skiner, vågorna slår, din plats i kön är nummer elva. 

Rör om i gröten, rör om i mig, rör om i grytan, det var inte du, det var inte jag, det var inte vi, det var inte ängarna, det var inte fönstren, det var inte livet, det var inte verandan, det var inte stjärnorna, det var inte universum, det var något annat, något mycket större, din plats i kön är nummer åtta. 

Det kommer en ny du.

Där varje handling är i kärlek, mellan oss, från dig, från mig, från och till, demoner som får finnas, berg som ska bestigas, kärleken kommer vara villig att slåss, du är ju finast förstås. 

Du var. 

Det kommer en ny du. 

Din plats i kön är nummer fem.

Jag kommer inte vänta men jag kommer längta, det kommer ändå ta en evighet, jag klär mig fint, eller som jag gör, för att jag kanske möter dig, varje sekund en möjlighet, på tippen, på ica, på promenaden, på pizzerian, på macken, du hör väl själv, oändligt med möjligheter, och en månad går fortare än ett hjärtslag. 

Någonstans finns ju du. 

För att kunna skriva måste man ju kunna skriva, hur vet jag att jag kan skriva? tänker att Olov snart skriver att jag har förändrats igen, skriv det, låt mig nu förändras igen, jag tänker att jag kanske kan skriva - om du förstår vad det står, om någon endaste förstår vad det står, avsiktligt mystiskt kanske, din plats i kön är nummer tre, min stil är summan av det jag skriver, ett evigt skrivande, tron, hoppet och kärleken. 

Ett hjärta kräver närvaro,  jag balanserar mitt fula snigelhjärta ihop med några ord, stilen är jag, det är fortfarande så, även om jag förändras igen, snigelförändras, räven äter inte upp mig, inte heller korpen, men ett hjärta kräver närvaro, närvaro, närvaro, de är inte dagarna som är deppiga, det finns inte, jag är ju ett väder bara, somliga tycker solskenet är bäst, jag är regnet, frosten, det som biter, jag är mörker, till orden är jag evigt skyldig, att skriva, förlåt orden, förlåt du, förlåt alla, det blir inte mer än så här denna tisdag. 

Din plats i kön är nummer ett. 

Nu ska här hatas istället.

Hatar att jag skriver.

Men varför ska jag tystna? Hatar att jag tystnar. 

För att jag har hjärtesorg? Hatar mitt hjärta. 

För att jag bygger en borg runt mig kropp. Hatar borgen. 

 

Nästa som rör mig dödar jag.

 

Hatar att jag drömde om fyra skålar med guldfiskar i. Tre av fiskarna låg på botten. Döda. Uppsvällda. På botten? Hatar botten. 

Fiskar flyter när de är döda. Flyter. Döda. Hatar allt som flyter. 

Har jag glömt att ge dem mat? Har jag gett dem för mycket mat. Jag hatar mitt minne. 

Jag hatar guldfiskarna. Ni ger mig ingen klarhet. Den fjärde fisken då? 

Inget i livet ger klarhet. Hatar livet. Klarheten. Korvspadet och Corona. 

Hatar männen i träden. Måste såga ned alla träden. Hatar träden. Hatar sågen.

 

Nästa som vill komma nära mig dödar jag.

 

Hatar mina bittra texter, ska skriva om de bittra texterna. Hatar att skriva om.  

Och plötsligt skickar alla möjliga män sms. Sluta. Jag vill vara ifred. Hatar sms. Hatar alla möjliga män. 

Mamma säger, inget du skriver i din dagbok är på riktigt. 

Inget är på riktigt mamma. Livet är bara ett regn. Och folk lever sina liv, oromantiskt, instängda i varandras demoner. Folk pratar inte. Jag hatar folk som inte pratar. Hatar det oromantiska.

 

Nästa som slutar prata med mig dödar jag. 

 

Jag får inte tro att jag inte kan skriva. Jag hatar när jag tror det. Jag får inte trycka ned mig själv och känna mig fel. Hatar hur jag gör mot mig själv. Hatar hur jag slår.

Jag är en som skriver. Jag hatar att jag skriver. Hatar när jag skriver. 

Är rasande över att jag måste uttrycka mig.

Hatar ord. Hatar världen. 

Hatar männen.

Hatar den svarta katten som vill ha kärlek på promenaden. 

Det är en ny låt på MaSssY listan. Hatar låtar. 

 

Nästa som skickar mig en låt dödar jag. 

 

Jag hatar acceptans och att acceptera. 

Jag bara ÄR i sakerna. Att inte tro att saker ska förändras är hjärtskärande och jag har inget hjärta. Hatar att du stängt mig ute. Hatar. Sluta med det. 

Hatar att du är död. Hatar att förhålla mig till det.

 

Nästa som dör.

 

Läs februari 2017

men neje

det är väldigt lite som är försent

det jag inte kan göra inuti försöker jag göra utanpå

istället för att äta lunch färgar jag håret svart

önskar att håret blivit blått

önskar att du var här

önskar mig lugn

det var mina tre önskningar den där kvällen stjärnorna föll

nu ska jag måla blå fåglar på min kropp och fotografera

något måste jag ju göra för att stå ut 

det blir inte bra nu

det blir bra sen

SEN MARIA 

sen sen sen sen sen sen sen 

jesus hejar på

undrar om han också var fylld i hjärtat med fåglarna i tusentals som fladdrar och pickar och drar och undrar om Jesus också insåg allting försent 

det är ju också så

det är försent 

för allting

 

 

imorgon blir jag klar vid sjön

Pappa skulle klaga på stubbarna förstås. 

Men jag ska gå efter med klinga Pappa. 

Det här gör jag bara för att stilla inuti. 

 

Och idag inser jag hur lik jag är dig Pappa. 

Sågar träd.

under tiden håller sig de blå fåglarna lugna 

sjön ligger blank och den vill smeka mig

precis som den låga himlen

slickar mig

snart är träden slut 

jag har kärleks sågat ned alla

vad ska jag nu hålla fast mig i?