Bloggarkiv november 2020
jag tror knappt att du har hänt
har jag hittat på allt?
men fortfarande de små blå fåglarna
hoppas jag kan släppa dem fria snart
ibland är det måndag och kväll
ibland ringer du
i 52 minuter din röst
den där dialekten
jag blir alldeles varm
de där små blå fåglarna har byggt bo
Bo också ditt namn
himlen var så mjölkig idag
Bo
jag funderar på vart jag borde bo, i fågelnästet
i tystnaden?
vart är mitt bo, finns det ens ett bo?
nästet, nystanet, inlindad, någon som håller om när jag inte står ut med mig själv
högst upp i träden medan tiden rinner mellan fingrar och tår, mjölkig himmel
vad ville stjärnorna och universum?
vad ville tranorna och ängarna?
vad ville sängen och köket?
vinden vaggar
och regnet slår - som jag älskar just det
ibland förstår jag inte vad jag varit med om
ibland är livet små blå fåglar inuti
de sitter fast där
Sågar träd. Kärlekssågar.
På himlen mjölk och i hjärtat små blå fåglar.
Sågar träd.
På himlen sol och några molnslöjor.
Jag håller fast mig i ordet ÖMSESIDIGT.
Ibland står det så i ett sms.
Jag går inte ihop. Men jag står kvar. Känner sorg, längtan, frustration, vill förstå, men jag hänger inte med. Jag kan inte reda ut det, vad är vad, mellan oss. Jag känner tomhet, känner ett hål, känner dina läppar, känner din doft.
Jag vill reda ut, jag vill. Känner att du är nära, känner att du håller emot. Känner universum, känner kärlek, känner hunger. Det är inte jag som försvinner, det är du.
Jag hänger inte med.
Du.
Vilket otroligt fint ord.
Jag är ett berg av ord.
De skaver. De är ett hål. De är jord.
Av jord är vi kommen.
De skriker och de kräver och de tar på mig, drar i mig, älska mig, håll om mig. Krama mig. De står kvar och vrider och vill. Orden smeker, de tar reda på hur jag reagerar, de slår, de vet hur ont de gör.
Jag är ett berg av ord. Inte så mycket mer. Ibland ett leende. Ibland händer som tar. Ibland är jag bara ibland.
Orden hejdar mig inte. De tror på mig, de tar. De skaver. De är jord.
Av jord är vi kommen.
Det är bara ord.
Summering. Idag har jag varit 9 liv.
Maria 1. Går en promenad och gråter.
Maria 2. Bär löv.
Maria 3. Träffar människa. Inser, måste lägga av med det jag håller på med.
Maria 4. Lagar lunch, mer människor. Inser, behöver människor.
Maria 5. Känner saker. Nya saker.
Maria 6. Känner oro, har ont i magen.
Maria 7. Tomheten växer.
Maria 8. Slår på mig själv. Måste sluta med det. Jag är ingen dålig människa. Jag måste sluta be om ursäkta. Sluta. Vart har jag tagit vägen?
Maria 9. Skandal.
Livet har växtverk, och själen kräver. Andas.
Det hjärtat är fullt av talar munnen.
Du.
jag
Jag är ett helt vanligt lagom väder.
Jag är helt normal-kokat kaffe.
Normal-kukat.