Bloggarkiv september 2015
Solitär
Plötsligt blir jag så osäker. Jag vet att det inte passar mig. Det brukar ju du säga. Men jag är osäker. Trött på min egen röst. Språket regnar liksom bort. Dimman ligger mot trädtopparna, sjön ser skrämmande farlig ut. Jag visar brösten i fönstret ut mot vägen. Jag är så trött på allting bara, måste få en reaktion bara. Ingen reagerar! Löven faller långsamt innan de tar mark. Min tomatodling ruttnar bort. Äpplena faller fort ned i backen med ett duns. Inget smakar bra. Inte kaffet, inte hårdbrödet.
Josefs huvud står som en trofe på bordet. Jag måste ju också få vara den jag är. Visst måste jag? Vem är jag? Osäker. Ska efter vecka 40 börja på en bok. Det måste bli en bok. Tystnaden gör ingen skillnad. För ingenstans är jag något annat än ensam. Barnen måste väckas. Frukost serveras. Rummen ligger varma och dunkla. Men jag tvekar. Tvekar inför mina uttryck, ytliga och spretiga. Precis så. Men vi kan väl kalla tiden för en övningstid. En prövotid. God morgon i vilket fall.
jag börjar hösten utan dig
eller vad menar jag?
jag har börjat alla höstar utan dig
alltså
Min röjsåg och jag måste under vissa stunder vara det perfekta parförhållandet.
om många saker vet jag inget
du - vad använder du för programvara när du skriver?
jag - ööö programvara...
ett ögonblick GUD
Är det du eller jag som glömt bort att köpa mjölk?
Är det du eller jag som har glömt bort alla barnen som far illa i världen?
Jag vet inte hur många gånger jag önskat
ATT JAG VORE EN MAN.
Kan jag inte bara få sluta önska det!
Jag vill inte ha en hand på benet från min chef, som gnider, fast jag flyttar undan hans hand, gång på gång. Då önskar jag att jag vore man.
Jag vill inte att du, min kära kollega, försöker kyssa mig i hissen på vårt arbete. Då önskar jag att jag vore en man.
Jag vill inte att du min manlige nära vän inte kan träffa mig för att din flickvän blir avundsjuk. Hon tror att du min manlige nära vän vill ha mig. Då önskar jag att jag vore en man.
Jag vill inte att jag ska behöva förklara min position och min begåvning extra mycket för att jag är tjej, kvinna. Då önskar jag att jag vore en man.
Jag vill inte att någon slänger småpengar efter mig när jag är tonåring, för att jag säger nej till sex. Då önskar jag att jag vore en man, eller en kille.
Jag vill inte att du bäste musikant säger att du vill arbeta med mig, fast du egentligen vill ligga. Då önskar jag att jag vore en man.
Jag vill inte att du gifte man tjatar mer om att du vill ha sex med mig. Jag har sagt nej, säkert fem gånger. Men det går du igång på. Då önskar jag att jag vore en man.
Jag vill inte att du manliga konstnärs gubbe beter dig illa mot mig, och kallar mig för lilla gumman, bara för att jag är mycket yngre än du och vassare. Då önskar jag att jag vore en man.
Vad hjälper det att jag önskar. Ett nej hjälper inte. Ett samtal hjälper inte.
Jävla fan.
dunk dunk
Mitt hjärta slår så jäkla hårt.
Kanske är jag arg?
Jag har så svårt att skilja på saker.
sunday
Förmodligen förstår jag världen helt fel. Hur ska världen förstås?
Jag har fått allting om bakfoten. Jag tycker det är ett märkvärdigt ord bakfoten.
Det är söndag morgon och grått och dimmigt. Barnen sover. Igår var jag ledsen och trött hela dagen. Varför då? Borde jag inte vara lycklig? Borde jag inte istället vara mer politisk, skrika ut min frustration över all orätt. Eller borde jag göra mer rätt bara. För visst vet vi vad som är rätt. Jag klär mig i rustning och förbereder mig för krig. För visst väljer jag mina krig?
Förmodligen är inte jag så bra på gränser. Vad äger jag för rätt att säga saker högt?
Jag äger ju all rätt att göra det. Glömmer bort. Rustningen åker av igen, jag vill inte kriga. Jag vill förmodligen arbeta.
Det är en ny dag idag och det borde bli bättre än igår, för igår var jag så ledsen. Över allting. Eller över vardagen. Över lördagen. Idag ska det arbetas.
Barnen sover vidare, drömmer om klubbor och tv-spel. I himlen finns inga hål man kan trilla genom. I himlen växer blommor överallt. Rättvisa blir det aldrig.
Läppar
Jag tycker särskilt mycket om att du skriver.
För med papper och penna finns det ingen hejd.
Du får skriva vad du vill.
Jag tycker ännu mer om dina läppar, förmodligen.
Alltid är det något annat man vill ha.
LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR
LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR
LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR
LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR
LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR
LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LAPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR
LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR
LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR LÄPPAR
LÄPPAR LÄPPAR
Jag vill veta allt, besvärligt. När allt är så långt borta.
Och jag är inte som du.
Ingenstans som du.
jag är
det är 300 män
Som läser min dagbok på nätet.
300 trånade män.
Allting handlar om mig.
De är som skruvkorksvin.
Svin. Är de männen. Menar jag. Som polis P.
det är roligt med människor
Och regnet det öser ned. Frågar en annan författare hur han jobbar bäst. Han heter Björn och sitter mitt emot. Vad svarade han? Undrar jag.
Jag längtar efter författare. Efter folk som skriver. Tänker jag. Jag behöver det. Sedan hämta barn, laga färsk pasta och dricka vin och äta ostkrokar och glöm inte oliver. Köp oliver älskling!
Livet är kanske inte mer än så. En burk oliver alltså. Eller mötet. Fina fina möten med människor. För jag minns hur viktigt det är med möten. Konstanta möten. Människor från Norge och Syrien. Jag behöver och behöver. Fast jag stänger och sluter och täpper igen. Som om jag vore porer. Jag är både och som vanligt. Och jag vill att du tar på mig, eller jag menar att porerna stänger sig.
Och så till något annat. Du hör inte av dig för du är förbannad. Det gör inget om du aldrig mer hör av dig. Det har gått för långt. Det går alltid för långt. Jag är förkyld och har ont i halsen och jag sveper in mig i leopard skinnet, huden, kroppen, mot min kropp.
Författaren mitt emot, svarar, under dialog, att han skriver bäst överallt, fast det beror lite på, ingen utsikt, ingen som stör, ibland och raka motsatsen på onsdagar. För kanske också han är ett onsdags barn.
Onsdags barn ligger och skriver, för hand, helst. Han skrev på en thriller, jag skriver bara böcker.
Precis som regnet som inte öser ned. Så låter jag dig läsa mig. Som om orden vore något att ha?