Ni vet? Jag tänker att alla vet. Man går vilse i allt annat. Man känner sig som en idiot för att man gång på gång överger det man vet. För trött, för ledsen, för lite tid, för lite tvång och måsten, för lite kärlek. För mycket oro, rädsla, jävla skit. 
 

Nu darrar sjön och katten och hunden sover under täcket. Barnen sover i olika rum. Natten hinner man knappt med. För ljuset, äntligen, ljus. Kanske lite letar sig någon knopp fram, björken, kanske lite även jag som håller på att brinna upp av oförlöst. Alla gånger man är oförlöst. Jävla oförlöst.