Bloggarkiv oktober 2017
fuck fuck fuck
jag erkänner precis allt
jag erkänner
helt och hållet din
fuck fuck fuck
nej jag bara ljuger
erkänner ingenting
helt och hållet min
Lämna inte leden.
Det var länge sedan jag såg någon stjärna, det har blivit så mörkt. I tunnlarna är allt som vanligt. I trädgården gräver jag. Gräver djupare, genom dina rötter. Du ska ju klara dig utan mig, klara dig utan något. Klara mig? Jag känner inte igen mitt ansikte längre, känner, har blivit gammal, när hände det? Över natten, medan du sov?
Fast jag känner mig inte som något ögonblick. Känner mig mer som inlandsisen som varade i 90000 år. Kvar står jag, kvar springer jag, kvar går jag. Lämna inte leden.
Jag är inte här för att slå undan benen på dig, jag är här för att stärka. För att få dig att lämna leden. Jag har checkat in på ett nytt hotell, behöver lite avstånd, avtryck, av, avsaknad, avgrund, Chelsea Hotel. Jag behöver dig. Jag behöver dig inte. Som att dra i de där prästkragsblommorna. Precis som blodprovet igen och ultraljud och visst kommer jag att klara mig? Inte dö, bara lämna leden. Jag lämnar alltid leden. Det är lika vanligt som vanilj. Jag tycker inte om vanilj. Lämna inte leden.
En naturkraft.
Det känns som det är snö i luften. Och jag längtar efter snön. Den lägger sig som ett täcke över världen. Jag tror att världen behöver ett täcke. "Nu har du förändrats igen." Ja, nu har jag förändrats igen. Medan barnen sover, mörkret ligger tätt, smyger sig dina händer in under min tröja, jag ligger vaken, med kläderna på, för att jag somnade så. Som man bäddar får man liggga. Jag tror alltid på det omöjliga. Det är bara så att du inte lärt känna mig ännu. Kanske får du inte ens lära känna henne. Mig. Inte ens dina händer.
Jag försöker stå kvar. Fast jag ser åt ett annat håll. Du ska gå stark ur det här. Jag ska stå stark. Sedan får jorden snurra.
Jag är kanske bara hungrig. Skriker efter kärleken jag aldrig känt. Sedan får jorden snurra.
Allting är självklart egentligen.
Som det är.
Jag är ett papper, en hårdpärm, ett försättsblad, ett isbn nummer, en deadline.
Allting är självklart.
Nu är jag annorlunda igen.
Och det går så fort. Inte vet jag vem jag är längre. Skulle lyckan vara möjlig menar vi. Jag. Du. Vem?
Mina ord känns inte som mina längre. Vad känns?
Du skriver till mig "nu har du förändrats igen". Och visst har jag. "Eller så är det orden. De suckar av längtan". Och visst suckar jag av längtan. Inte kommer jag närmre för det. Det är någonslags kärlek som andas. Något som inte kan hejdas.
Fast jag säger det högt gång på gång.
Älskar inte.
Älskar inte.
Älskar inte.
Älskar inte.
Älskar.
Det går så fort. Tänk om jag aldrig mer kommer tillbaka. Till. Mig.
Ett.
Brev.
För att komma ihåg.
Maria kom tillbaka. Eller kom aldrig mer tillbaka.
Ganska skönt här.
Jag går bredvid.
nyckeln
Till allt.
Måste bara förstå meningen.
Den.
Lilla. Detaljen.
Allt kommer bli bra!!
Måste bara låsa in mina demoner. Eller släppa lös dem.
Vore fint om våra demoner kunde leka.
Och kom ihåg Maria.
Boken. Böckerna. Orden och bilden.
Det som är du.
Som en av alla ni älskar.
sedan kommer fantasierna
och Strindberg tycker att vi ska åka på semester i fantasin
jag tycker att det är en jättefin idé
för dina läppar
eller din hud
den kanske också
är som semester
tänk om jag hittat hem, jag som aldrig hittar, ens till min egen säng
ens in i mitt liv, men här ligger vi
ligger jag
i
fantasin
vi
början börjar nu
Inte tänka mer, det får bli precis som det blir och det kan gå åt helvete, och det kan bli fantastiskt, kan bli magiskt, knäppt, roligt, sorgligt, skitsamma, bara jag inte hejdar mig, hejdar, hejar på dig, inte dö inombords, inte hejda, fast samma mönster, följer efter, jävla skitmönster. Fuck mönster.
Inte kärlek, inte älska, inte känna, vara fri.
Ge.
Det finaste jag vet.
Ge mer. Inte ge upp.
Ge. Inte ge upp.
Ge inte ge. Upp.
Ned.
Bakåt. Framåt.
Håll om mig. Mjukt.
Omslut.
Tillslut.
inte hejda mig
Det är tamefan det viktigaste.
JAG TÄNKER INTE HEJDA MIG.
FÖRSTÅ.
manisk
manisk
mansik
manisk
2027 - du just du.
Inte vet jag varför du just du.
Vet inte ens vad jag tänkte skriva.
Orkar inte svara mer.
Orkar inte skriva mer.
Du just du, lite lätt obstinat.
Precis som jag.
Säg emot mig då.
Hela tiden.
Ge mig motstånd.
Eller tyck om mig lite.
Är så ovanligt med någon som ger.
Att jag måste rymma, försvinna, dunsta, springa.
Sluta tyck om. Sluta ge.
Sluta.
Tyck.
Om.
Tyck om bara. Tänk inte. Släpp. Gå. Kom. Lockrop. Varnigsrop. Allting på samma gång.
till en som blev över
I mig en riksgräns.
Till dig.
Vi kanske möts där.
Ses. Här.
Ser varandra.
Det är ett helvete, jag håller med.
Kan kallas kärlek.
Kärlek så svårt så töntingt så plötsligt.
Bygger mur, melodi, metodik för motstånd.
Fas jag vill bara mer.
Motstånd.
Från hon som blev över.
Mot.
Stånd.
Går.
Över.
Går.
Under.