Bloggarkiv oktober 2017
...
Jag höjer volymen, stänger av telefonen. Gråter. Flod. Hav.
Dina spår trampar överallt.
Mina spår syns inte.
Hur ska jag orka det här.
Hur ska jag orka.
Skriver lista.
Gör om.
Gör fel igen.
Älskar.
Älskar fel igen.
Försöker ser ljuset.
Går mot mörkret.
Och i fönstret en liten lampa tänd.
jag springer
och springer
så långt bort jag kan
hårt och fort
bara lämna mig ifred en stund
du är världen och jag
orkar inte
med
världen idag
springer hårt och fort
bara
lämna mig ifred
sorg
Ett helt hav.
Inuti.
Jag mår bra.
Orkar inte säga allt annat.
Skriver listor.
Istället.
Jobba.
Jobba.
Jobba.
tisdag
Löven faller. Jag faller.
Sjön tar emot
och jag simmar och simmar,
försöker överleva, försöker stå emot.
Sedan kommer mullvadarna, ner i jorden igen, mörkret, det gör ont precis överallt. Men jag är ju fri. Ropar jag? Är jag tyst bara kanske, drömmer att jag hörs?
Knack, knack, ingen öppnar, sitter fast, inuti, utanpå, sorgen, bygger mur, bygger borg, längtar överallt på samma gång, vill allting, och motorvägen tar mig till jordens slut, men jag hittar ingenting.
Knack, knack. Kom in. Säger någon som målat en dörr. Jag kliver in, kliver på, kliver av. Gråter i en famn jag aldrig tidigare gråtit. Håller emot, går, springer, försvinner, står inte ut, inte inuti, utanpå. Bygger muskler och sjunger på en sång. Jävla sång. Jävla hopplösa balans, slänger mig upp och ned, Bodil ropar efter mig. Jag lyssnar inte. Ta mig bara långt bort från inuti, långt bort från utanpå. Löven faller. Ligger utspridda som små pussel över hela min tomt.
Jävla kärlek. Jävla lycka.
en dagboks anteckning om rädd om
Eller så är allting till dig. Fast jag inte förstår det. Behövs det förstås?
Jag vill verkligen vara rädd om dig.
Rädd om mig.
Rädd om det här.
Rädd om rädd om.
Verkligen rädd är jag.
Sen är ju kärleken
Inte till dig. Tro inte det.
För i den här världen är det jag som springer.
hur ska jag hindra allt
känner så mycket kärlek att jag blir lycklig
tack för det
alla
som vill se kärleken
som vill ha den
ren jävla mänsklig kärlek
allt är till dig
dig
du
och
du
Du
Jag vill bara berätta för dig om min sorg.
Ibland är den helt omöjlig.
Jag vet inte ens var den bor.
Men i mig bor den.
Jag vet inte ens varför.
Därför måste du veta.
En text om det som pågår.
Dagar.
Summan blir livet?
försök till kärleksdikt II
Vi får älska varandra.
Men aldrig bli kära.
- ‹‹
- 3 av 3