Bloggarkiv augusti 2015
fuck off svensson
Det hjälper inte att somna i stolen i solen efter arbete och middag. Det hjälper inte med vila. Vila är inte min grej. Jag längtar dock efter hösten, mörkret, vintern och mitt ide. Tänk så skönt att få krypa ned i gropen igen. Där kan jag stirra på mina jordiga händer och skriva och skriva och skriva. Gräva djupare och gräva djupare. Hoppas att du läser. Jag tycker om det. Att du läser.
Snart orkar väl inte folk ens läsa reklamen, för folk är obotligt trötta. Ingen vill föra någon värst vidare kamp för något. Var är alla som vill rörelse och förändring och utveckling? Var är alla som vill något annat än att göra rätt? Jävla fan så tröttsamt det är att skrika och skrika när alla är döva. Ibland tänker jag att jag har parkerat min bil i fel del av landet. Jag borde vara på en annan plats. MEN JAG VILL INTE. Jag vill vara här, leva här, arbeta här.
Jag tänker på män och smörgåsar och ostkrokar i samma tugga. Gluft och glufs. Det hjälper inte. Kvar står jag mitt i det som inte rör sig, ett samhälle som sover, ett samhälle som nöjt sig med ingenting. Det skrämmer mig varje dag att vi glömt aspekten skönhet, i arkitektur, i konsten, i naturen. Vi nöjer oss och nöjer oss och nöjer oss. Inte prova ny mat, nya vägar, nya tankar. NEJ NEJ NEJ. Det är förmodligen farligt. Precis som konsten, den förgör människor. Förstör.
Fuck off Svensson, ibland är jag naken, det är väl aldrig du.
som tecken, som vrål, som om du ville mig något
Varje gång jag ska posta en faktura tänker jag på dig. Kanske skulle det vara roligare för dig om jag tänkte på dig i något annat sammanhang. Men det är inte så. Du lugnade mig när jag oroade mig över fakturering och moms och mitt företagande. Men främst så sa du åt mig att vända själva pappret åt rätt håll i brevet, annars så kunde pappret skäras av i två delar när och om man öppnade brevet med kniv. Så nu vänder jag alltid pappret åt rätt håll och skickar samtidigt med brevet en tanke till dig. Idag postade jag tre fakturor, så det vart liksom extra många tankar till dig just idag.
Ibland dyker det upp en siffra på en kabel. Förmodligen betyder det ingenting, men om jag känner dig rätt så betyder det allting. Som ett vrål, som om du ville mig någonting. Men förmodligen så känner jag inte dig. För den där personen jag mötte vid tåget, det var inte du.
sår i spår
lite Danmark
god morgon Delsbo
Försöker komma i kapp. Det är ungefär lika lätt som att kliva upp kvart i sex. Barnen börjar ju i skolan idag. Det är bra med ordning och reda och rutinerna åter. Det är ju förjävligt att rutinerna verkligen behövs. Jag tänker skriva i höst, som rutin. Och jag vill hänga upp mig själv på din galge. Bara för att få hänga lite. Med dig. Jag har fortfarande dansk sand mellan tårna. Sommaren är kvar. Och det är ingen ordning på mig. Deklarationen är inlämnad, men revisorn är sjuk. Så momsen får vänta som en tant i kön, eller en farbror. Att jag blir irriterad över allting spelar ingen roll. Jag vill ju göra skillnad. När jag blir ljummen då är det dags att börja arbeta på ICA. Barnen sover och björnen är vaken. Och i människokroppen händer det hela tiden något, märkliga kropp. Märkliga värld.
Danmark.
Nu tog det slut på havet och horisonten och ljuset och färgerna. Det bleka färgerna, det lugnande fast det vilda. Ett hårt hav med sand i ögonen och piskande regn. Det påminner om något annat, alltid påminner allting om något annat.
ett slott i mitt hjärta
Jag begraver en vän från ett tidigare liv. Inte hjälper det att jag går omvägar, ser åt andra hållet, ställer mig längst bak. Vi hamnar ändå mitt emot varandra.Tysken och jag. Strindberg och jag. Livet och döden. Min vän ligger i sin kista. Livet fladdrar som fjärilsvingar mellan oss. Hon är död. Jag lever. Som ett hån.
Tysken och frun promenerar från begravningen hand i hand. Jag stirrar in i deras ryggar. Regnet vräker ned. Jag känner ingenting. Han är gammal och ful. Precis som jag.
- ‹‹
- 2 av 2