Bloggarkiv augusti 2012
9 augusti
Alla åttor och sommardagar har passerat. Livet går så fort! Nu fokuserar jag på det viktigaste. Att skriva.
Jag gör små anteckningar i mitt block, i min telefon, på kvadratiska lappar, på handen. Inuti.
Samlar på mig fragment av det som ger rörelse åt själen. Samlar på mig, fokuserar. Måste skriva igen. Kanske till och med att jag måste tro. Tro på mina ord.
Jag har hittat platsen, det är långt bort jag ska, fast inåt, bara. Jag ska sitta vid skrivbordet där jag ser in mot gården, jag ska inte se på sjön när jag skriver. Kanske kan jag åka till havet och glo en gång i månaden. Kanske är det nog för att fylla på kraft och energi för orden som ska glo in på gården. Gissar att jag ser in till huset mitt över. Allt inspirerar. Till och med det som inte inspirerar.
Du ger mig stöd. Dina ord. Ibland letar sig din hand in i min hand. Ibland framstår dina läppar som mjukgörande mot hela min kropp. Men det är bara i fantasin. Och den är fin.
Nu är jag själv. Det är bara jag.
Att vara människa?
Vad handlar det om?
Att inte behöva någonting eller att behöva? Fast inget är sådär svart eller vitt.... Jag är sådär kategorisk så att man stör sig på mig. Stör sig på att jag bejakar min rätt till behov, önskningar och viljor. JAG VILL. JAG BRINNER.
Men.
Jag ställer mig utanför och ser på er som lever livet. Ställer mig tvärs över rälsen. För det är här livet går och går. Jag ser på människor som inte bejakar sina önskningar. Ser på tvåsamheter som driver sönder människan, ser på låtsas lekar, ser den ena efter den andra strunta i vad de helst av allt vill, jag ser på med ensamhet. JAG HÖR INTE TILL.
Men.
Min insikt är att jag står utanför så många saker att jag måste få behöva detaljer. Ibland en människa, ibland några ord, ibland är det du. Du är fin. Du är långt borta. Du finns nog inte. Du är påhittad.
Men.
Det inte jag kan ge mig själv kanske du kan ge. Vem du nu är?
För visst är ett du mycket vackrare än ett jag.
OCH DU ÄR ALLTID DU.
DÖ INTE
Jag skriver för hand bara för att inte dö idag. BARA FÖR ATT INTE DÖ.
Orden måste få finnas.
Jag är så mycket ord. Jag är bara ord.
Äntligen något nytt!
Ord som rubbar min existens. Liv som rubbar, rubbar tid och handling!
Det är så vackert med handling. Det visar att du vill något. Du vill.
Kanske inte du. Men du. Någon annan.
Handling och handling och handling.
Men utan dina ord tappar jag konturer.
Augustiläppar med vemod i vilket fall.
I vilket fall: mitt hus är tömt. Det mesta är kastat och glömt.
Min dator har kraschat, igen. Det borde inte vara möjligt, igen. Men allt är borta, kraschat, igen.
I vilket fall: kvar står jag, både lite död och pånyttfödd. Både lite röd och vit, lite hit och dit.
Rening, mening.
Men visst letar sig livet nya ord och bilder. Fyller och tömmer. Mestadels glömmer.
Jag är bara ett vitt ark i slutet i vilket fall. Precis som nu, och igår, i morgon och nästa år.
Jag faller och faller och vilket fall.
- ‹‹
- 2 av 2