Bloggarkiv juli 2012
Jag skriver och skriver.
Men glömmer bort att spara. Så orden bara rasar genom mina fingrar.
Jag sitter på min kossa och rider. Gump i gump i gump. I sakta mak tar vi oss fram längs med grusvägarna. Jag har bleka ben och lite rosiga kinder. Mitt röda hår brinner i solen. Fuskröd är jag. Fuskpäls bär jag. Idag står solen högt och svetten rinnner av mig. Men det gör inget. Gump i gump i gump. Fuskpäls mitt i juli känns rätt för den som vill vara obstinat.
Jag är hungrig. Stannar till under trädet och äter en smörgås. Kossan äter gräs. Jag tar av mig min fuskpäls. Tar av mig mitt fuskröda hår. Det här är visst jag. Blek, brunhårig blåögd grå liten mus. Pip piiiiip pip. Jag och min vän kossan talar om namn. Kossan har inget namn. Kossan vill ha ett namn. Kossor ska ha namn. Själv är jag ju en grå liten mus, och vi möss vi har inga namn alls.
Jag hoppar upp på kossans rygg igen. Nu har hon dragit ut sina vingar och vi lyfter över granar och grusvägar som är som ett myller. Jag gråter över att kossan kan flyga, gråter över att varken jag eller kossan har ett namn. Gråter för att det är lättare att flyga om gråten tillslut rinner ur mig.
Jag köper ett hus vid havet.
Jag målar det svart.
Sitter där och skriver och skriver och skriver. Blir smutsig och fattig. Ensam och farlig. Det låter bra det.
Jag fotograferar - alltså finns jag
Kanske filtrerar jag sorg. Bygger borg. Bygger väg. Leker tidsinställd bomb. Jag värjer mig aldrig. Inte alls. Jag ger mig hän i passionens livsfarliga nycker. Lika mycket som orden förvränger huvudet på dig. Lika mycket för bilden min kropp framåt. För jag vill bara framåt.
Kanske konsten hjälper mig att leva. Jag vill att det ska vara så. För visst hjälper det.
Kanske filtrerar jag sorg. Sorterar och försvarar det som växer och gror inuti människan. Kan vara det sköra, spruckna, trasiga som gör mig till min helhet?
Jag längtar efter dina läppar. Och efter att orden landat framför mina fötter, lägger sig dina läppar igen i min nacke. Igen och igen.
Möt min mun, mina läppar.
Nöt, möt, muskot, myrslok, lek. Så lägger sig tiden.
Jag fotograferar alltså minns jag.
Minns det som orden klär av sig.
Det finns så många ord.
Ord som lägger sig och doftar i mina armveck och i min nacke.
Det finns närhet också. Ibland ligger din hud mot min.
Juil är här och regnet skvalar mot fönstret. Skaver vemodigt mot min själ.
Ljumma ljuva vemod som skaver som sår.
Som sorg.
cirklar
hud
juli
hav
hus
igår
- ‹‹
- 2 av 2