Bloggarkiv mars 2012
Vill ha en vacker titel.
Jag dricker nyposoppa för magont. Sitter i snödrivan i en hemmagjort stol och låter vårsolen leka i mitt ansikte, samtidigt läser jag Stig Claesson och blir inspirerad! Det droppar vår, droppar från tak och träd. Jag ringer min syster och pratar födelsedag. Det är jag som fyller år snart, den 24 mars.
Jag som inte vill bli äldre! Att fylla 41 år känns märkligt. Gissar att 61 år kommer kännas lika märkligt. Kroppen, huden och ytan på mig förändras. Det som är inuti känns ganska detsamma.
Jag dricker nyponsoppa för magont. Funderar över dagens aktivitet med barnen som har sportlov med en osportig morsa. Vi planerar att åka en kortare tur till mormor för att äta tårta, besöka biblioteket och kanske museet.
Jag antecknar igen i min svart bok; gröna äpplen, hur jag går, ordlös vördnad, bortglömd barndom och att jag ser dåligt.
Jag dricker nyponsoppa och kliar tatuering. Ser på huset som ska säljas. Ser på barnen som leker. Ser på hunden som springer i spår av åttor över hela gården
Orden dansar i mig.
Och du håller om.
Ibland för jag, ibland du.
Nästan som om vi ror.
Davidsdotter
Pappa och jag sitter i bilen. Vi ska åka till korvkiosken. Jag tycker inte om kött så jag får alltid en variant gjord till mig. Det är mer hamburgare med bröd fast utan hamburgare med dressing och allting på.
Vi har varit i skogen och plockat murklor. Gått och gått. Lyssnat efter björn, pappa tjuvröker några cigaretter. Jag går efter honom och trallar. Pappa berättar hur vi ska göra med murklorna när vi kommer hem, de ska hängas, torkas, luftas. Jag minns inte riktigt. Men de hamnade i en burk som det stod murklor -81 på. Tror att de stod ett par år de där murklorna, kanske till 1985. Sedan kastade vi burken.
Det var roligt att plocka murklor. Just murklor hände bara en gång och aldrig mer.
Hjortron hände det ofta att vi plockade. Då var det storstövlar på och alltid dimma med lite regn i luften. På myren gick vi i timmar, jag höll en hink fylld med färgglada hjortron. Ibland hörde vi råbocken skrika. Ofta var vi tysta. Men lika ofta samtalade vi om myrorna, flugornas och myggornas varande.
Pappa lärde mig sålla tankar och sorg i skogen med fysiskt arbete. Det fysiska arbetet var naturligtvis ved. Pappa och jag gick rakt in i skogen med motorsågen och en liten ryggsäck på axeln, med kaffe, bullar och limpmacka. Jag drack kaffe och åt limpmackan, men har aldrig ätit bullar.
Vi sågade, högg, bar och svettades. Jag var mer pojke än flicka. Alltid skitig och lite obstinat. Aldrig gullig och söt. Men pappas flicka var jag.
Den 1 mars 2012 tatuerar jag in ett hjärta i min arm, i hjärtat är det en ros och så står det PAPPA. Döden är på riktigt. Att pappa är död och jag är vuxen, snart 41, spelar ingen roll. Jag är alltid pappas flicka. Davidsdotter. Men min pappa är död.
När jag nämner för pappa (han ligger i skjuksängen - för döden) att jag vill byta mitt efternamn till Davidsdotter svarar han - Sluta fjanta dig nu!
Kanske blir det så, att jag byter namn.
Jag tycker att Maria Davidsdotter är extremt fint och jag känner att livet är på riktigt.
Det är extremt fint att känna livet i sig!
Skapar en ny värld.
Jag måste ge den ett namn. Gargaros.
Jag, livet och platsen ska bo i Gargaros. Där kan jag prata med mig själv.
I Gargaros är flödet mellan fantasin och skapande konstant. Där finns inget annat än att skapa. Fast ibland kanske jag vilar, ligger ned och läser en bok. Det kan också hända att jag sover. Sover riktigt skönt, då drömmer jag. Ofta sitter jag bara, tänker och tänker.
I Gargaros bor jag i ett hus, havet slår och slår alldeles nära. Jag sitter på farstukvisten och skriver. Skriver en novellsamling. Skriver memoarer. Skriver dagböcker. Skriver brev. Jag sitter i månader. Jag sitter i år. Sitter ett helt liv.
Att skapa en ny värld och fokusera på den känns som ett skönt alternativ när man ingenting vet om andra möjliga alternativ.
I Gargaros sluter jag mig, stänger av, stänger ut.
I Gargaros är jag mig själv nog.
Mjauu.
Som den marskatt jag är måste jag skrika högt nu. - Mjauuu.
Sitter på buspalatset i Hudiksvall och läser bok för mig själv medan barnen rasar och rusar ur sig lek. Jag är nästan blind men lyckas se några konturer av orden.
Det sprakar även ett språk framför mig. Stig Claesson när han är som bäst. - JAG ÄLSKAR ORD!!! Vill jag skrika bland blöjor, bröstmjölk, föräldrar samtal, fika och skrattande barn.
Men mitt i tanken om ett skrik sätter jag i halsen. En sur yngre dam från palatset kommer fram till mig och säger att man inte får ha med sig eget fika. - Det visste inte jag. - Det är bra om ni använder våra muggar också. - Ja ha.
Vi har ju redan fikat i oss allt... bullar, maränger, saft, kakor... vi har fikat klart till och med och vi känner oss helt socker stinna... Kan man göra ett fel så gör jag det. JAG HADE MED MIG EGET FIKA.
Som den marskatt jag är så glömmer jag händelsen lika fort och låter barnen fortsätta dricka ur "mina egna muggar". En till sur yngre dam kommer fram till mig och säger. - Folk undrar verkligen, du måste använda våra muggar. - Ja ha.
Men som den marskatt jag är, så måste jag nu verkligen göra det man inte får. Vi fortsätter dricka ur "mina egna muggar". Under tiden leker barnen av sig socker och jag läser av mig sura yngre damer och dricker saft.
Ord som "Ättika rinner i den stora kroppspulsådern" känns bra.
Jag sitter och läser och mellan varven lägger jag ifrån mig boken och låter berättelserna blandas i kroppen på mig. Jag skriver några rader i min svarta anteckningsbok. Jag skriver vad jag tänker: "tänker på döden, på våren, på att hjärtat kan slå citronsurt, att jag måste måla med min tunna penna, siluetter, korta texter, sentimental är fint, rinner en tår av minnet, bygger sorg."
Som den marskatt jag är känner jag att våren närmar sig. Och mitt personliga vårtecken är att jag tre gånger ämnat resa till Paris utan att komma iväg...
Som den marskatt jag är vet jag inte om marskatt stavas marskatt eller mars-katt. Känner att jag skiter i det också. Jag är väl ett jävla särstavnings barn med bokstavskombinationer, tatueringar och svart hår.
VAR HÄLSAD DU VÅR!
- ‹‹
- 2 av 2