Bloggarkiv maj 2018

HUR ska orden hitta ut igen

Jag ser att kossorna sover på rad på andra sidan om sjön. Gräset är grönt och träden och sjön glittrar som en stor tår över världen. Jag vet också att du inte kan läsa längre, för att du fick en stoke. Om inte orden hittar in, hur hittar de då ut? 

sen att jag inte tar av mig skorna

och att jag inte följer mallarna, följer mönster

följer dig

fuck dig

heja mig

vad ska jag med allt med dig att göra?

jag behöver bara mig 

eller jag behöver bara beställa en bild, lämnar ju rätt mycket till slumpen, alla dagar

så nu är bilden beställd 

och nu är jag 5000 kr fattigare och vad gör det med min kropp? 

absolut ingenting

eller så gör det precis allt

och om det är dags nu för dig att resa på semester

passa på

Visit Hälsingland 

först gången är allting nytt

Vi bor på torpet. Förmodligen är det sommarlov. Jag ska tvätta håret i en orange plastbytta, mamma har värmt vatten på spisen. Vi har bara vatten i brunnen ute på gården. Jag är förmodligen 5 år.

-Mamma, det blir aldrig något skum? Varför inte då? Undrar jag.

-Åh du tog balsam. Svarar mamma

-Oj, är det farligt? 

-Nej nej, inte alls. 

Torpet med brunnen ute på gården låg i en liten by som heter Ellne. Där la vi kräftor i grannarnas brevlådor. Där ramlade jag av hölasset och brände hela kroppen på brännässlor. Där fick jag järnflis i ögat och slet av ledbanden och fick en spik i foten. Där byggde vi hus och där ritade jag på tapeterna. 

-Oj är det farligt? 

-Nej nej inte alls. 

Allt rör sig.

Sedan helt plötsligt sommar. Bar hud och barfota fötter. Gräset måste klippas och sjön glittrar. Om kvällen ligger bergen först blå, sedan Tove Jansson svart. Jag måste stanna upp lite. Måste försöka hinna andas, hinna se, hinna leva. Fast kanske kan jag inte leva när inget rör sig. 

det regnas och tvättas och tänks

Isen på sjön håller på att lätta och flyga iväg. Vattenflödena är högre än vanligt och livet forsar fram. Rasar. Jag med. Vill resa bort överallt hela tiden. Kanske för att jag känner mig fri. Kanske för att jag känner mig ofri. Eller så är det längtan som driver på, längtan efter dig och dina händer och havet vi simmar i. Ljummet och mjukt följer vi rörelserna åt alla håll. Längtan är som ett jävla skrik. Sedan stressen som inte kroppen klarar av. Jag klarar inte av stress, jag vill inte, vägrar, försvinn. Målet är att fortsätta göra som jag vill. Gå åt mitt håll som om jag vore en här går man gubbe. Jag är en som går. Följer kartan som ådringar, följer inte alls som blodomlopp, ser till höger, hoppar. Måste hoppa varje dag, för att jag kan, kom ihåg att du kan hoppa Maria. Inte är väl den trygga hamnen och famnen dit du vill. Jag vet inte vart jag vill. Göra konst. Måste göra ett verk. Måste vara ett verk. Är ett verk. Du ser på, när mina ord lägger sig på pappret och huden och framtiden vill vare sig du vill eller inte. Jag vill. Vill leva. Tycker om stormen, kaoset, oredan, för att ordningen vill bara måla mina naglar röda. Rym hjärtat, kom ut och lek hjärtat, hjärtat du kan! 

Det regnas och tvättas och tänks. Känns som om det är söndag men det är tisdag, det är ju också en jäkla dag. Men en dag.