Bloggarkiv december 2017
12 steg
rösten brösten och baken
männen
ni är så lika
så lika
lika
i
så
mycket
brösten och baken
så välbehagligt för er
för alltid
kan ske
allt kan ske allt är möjligt
jag måste borsta håret
borsta tänderna
borsta av mig sorgen och räta ut ryggen
jag har ju den rakaste ryggen
du vet
jag blandar ihop er alla
männen
och jag gör
väl
vad jag vill med min kropp
med mitt huvud
med
mig
själv
jag vaknar alltid så tidigt
Tänder en brasa.
Tänder ett ljus.
Tänder min eld.
Allting i mörkret.
Som slickar sjön, smeker rummen.
Hela världen sover, känns det som.
Hör inga bilar, inga andra ljud. Inte ens råttan gnager.
Inuti hörs svaren.
Jag har ju svaren.
Häller lite kaffe på golvet. Någonstans ska ju kaffet ligga.
Ser på den rädda katten. Pratar med henne.
Men aldrig tycks hon känna trygghet.
Jag räknar steg. Små små steg.
Boken.
Tiden som måste vändas rätt igen.
Kraften.
Sorterar måsten och tvång och mat och visioner.
December är en fin månad att vaggas i.
Bara göra som jag vill.
Fast det har jag alltid gjort.
Godmorgon världen.
Fast det som blir tyst är egentligen
Gatan.
Andetagen.
Sjön.
Stormen som lägger sig.
Vi springer på varandra på matstället.
Du och din fru har spelat tennis.
Jag och systrarna äter pasta.
Egentligen skriker jag fast ingen hör.
Du är fin.
Hela världen är fin.
Fast alldels för tyst.
Det blir så tyst av snön
Ingen ringer
Ingen smsar
Ingen dyker upp
- ‹‹
- 2 av 2