Bloggarkiv juli 2015

Och det passar mig perfekt. Och igår, äntligen, la jag båten i sjön. Jag och en av mina söner rodde. Rodde till horisonten och tillbaka.

Fågelholkarna tycks tomma. Och fram och tillbaka åker jag med ett hjärta som slår fel. Sedan golvvärmen som aldrig fungerar. Det är inte lätt att vara fågel nuförtiden. 

Kaffet smakar gott i vilket fall. Och dropp, dripp, regnet det bara öser ned. Men måste nog ro idag med, att ro betyder ro. Och jag är moster åt två pojkar, igår kom en av dem. Fina stora pojke. Han hjälpte till med båten. Morfar är nog glad nu, pappa, att båten äntligen är i sjön. Jag är glad. 

Varje dag undrar jag vilken mening det är med livet? Kanske är den överflödig den meningen. Kanske är den inte det. 

Ibland landar en fjäril mot väggen. Jag ser den och tänker att den fjärilen förmodligen är jag, som drömmer att jag är en människa.

God morgon Stormnäs.

Det händer ju att man tycker att någon snubbe i Delsbodräkt ser bra ut. För visst vimlar de av dem runt Delsbostämman. Själv arbetar jag på galleriet när Delsbostämman går av stapeln, men det som inte händer på facebook händer ju inte alls, så jag ser ju halva stämman där. Delsbostämma by facebook. 

Det händer ju att man ser någon snubbe i Delsbodräkt som ser riktigt snygg ut. Sedan att det råkar vara du, det är ju som det är. Jag kapar bort ditt huvud, eftersom arga hysteriska flickvänner ligger och lurar i buskarna. Det var du som blev kär i mig, inte hon. Och heller inte jag i dig. Så det kan bli med alla dessa snygga snubbar i Delsbodräkt.  

allting 

Är det någonting mellan? Kanske någon slags hinna, ett mebran, något dunkelt eller glasklart. Livet?

På lönnen växer näsorna, på barnen växer håret och låren och allting.

På mig ett slags evigt lekande som det där barnet, eller ett slags evigt läkande som den där läkaren. Ett slags babblande mellan konsten och verkligheten.

Borde jag göra något annat? Kan jag göra något annat? Nej nej. Det kan få babbla. Ett evigt babblande.