Bloggarkiv september 2014
nu är alla katter hemma
Och hösten klev in till mig när jag öppnade och släppte in den grå. Skönt.
det spelar ingen roll hur mycket jag reser
Jag kommer alltid vilja resa igen. Igen och igen. Jag tror det bor en rörelse i mig. Som regn. Det regnar i Delsbo. Jag och några gringos har varit i Åre. Nu är vi hemma, gringos hos sig och jag hos mig. Delbart är det. Livet. Många delar blir det. Som håret som växer och tovar sig, borde klippas, färgar det istället. Svart. Det är en färg jag känner igen. Genom himlen finns inga hål, min pappa trillar inte ned genom maskor. Han stannar där uppe och ser ned på mig och barnen.
Jag skriver om idet. Idet som jag bor i. Jag skriver om små rum, idag slog jag på värmen. Ingen hade diskat medan jag varit borta, ingen hade eldat, eller gått med soporna. Himlen är grå. Det är så fint med färgen grå. Katten grå kom inte hem. Hoppas hon kommer.
Kanske bor det stiltje i mig? Är det därför det blir så skönt i kroppen av rörelse. Vad vet jag? Igen och igen på väg mot och till och från på samma gång. Jag är klädd i färgen blå. Det står blå på min arm. Jag köpte en ny pälsmössa i Åre. Nu får vintern komma, jag längtar.
jag vill ha någon som vill ha mig
Under tiden borstar jag håret. Det har blivit så långt, håret.
Håret är som vädret. Vissa nätter så blir det så vilt, andra nätter är det mest en tofs. Att vi ligger med varandra betyder ju inte så mycket. Mer än att vi ligger med varandra. Och ligger gör man ju. Ligger och ligger.
Under tiden går tiden, och av någon anledning vill jag att tiden skall gå. Jag förstår inte varför, men sedan går tiden och jag borde vara nöjd, men det är jag inte. Jag borstar några tag till, genom tovor. Det har blivit så långt, håret. Livet är också långt.
Jag förlovar mig och gifter mig på samma dag. Känns skönt. Hoppas ni förstår nu. Att jag är upptagen. Såld. Eller tillhör ingen. NOBODYS.
Fuck you och adjö.
små skärvor
Din hand trillar genom himlens hål och rör vid mig. Det var så länge sedan. Jag försöker fly genom att arbeta, jag försöker fly genom rörelse, jag försöker fly genom himlens hål upp till dig, men jag vill inte dö. Inte ännu.
Så kommer du istället, en man med en rak rygg, kropp som en dansös. Du lägger din hand på mig. Rör vid mig. Jag faller som små skärvor, så lätt det är att lura mig. Ett september lur.
Inte vet jag vad du vill. Jag vet inte ens vad jag vill. Jag säger nej och nej och nej till alla männen på kö. Jag ska gå i ide. Jag ska skriva roman. I vilket fall anstränga mig. I vilket fall arbeta med orden varje dag. Först promenad, sedan simma, sedan orden. Så faller mörkret in och ruskar om och jag saknar dig, hela tiden. Jag syr igen hålet upp till himlen, låter tusen skärvor resa sig och gå.
Mot ett annat september lur. Lur betuder något lurigt, något tillfälligt, något nytt, något annat, det betyder du.