Bloggarkiv april 2013
i dagarna har jag lärt känna en ny figur
Han heter Nudel Fondant. Han bor i ett bageri. Hasar med tofflorna. Ofta glömmer han av ord, ännu oftare glömmer han av var han är.
Han röker cigarr och äter rysk choklad. Ibland dricker han lite för mycket rom. Han älskar efterrätter. En gång bakade han dem själv. Nu hasar han sig fram. Ibland tar han fram någon gammal pistol och putsar på den. Ibland tänker han på de tyska pojkarna som bodde i huset under andra världskriget.
Nudel Fondant är en fin äldre människa. Han fyller snart 86 år. Hans väggar är fyllda av Hötorgskonst. Han hör illa. Han spelar fiol ibland, trallar högt. Tre gånger om dagen kommer hemtjänsten på besök. Han ger dem alla smeknamn, buluven, hårdängan och häxan 1-8. Han tycker mycket om hemtjänsten, men han är svag för en viss ironi och en viss elakhet i att titulera folk.
Han bor i ett bageri. Tre våningar högt reser det sig på byns finaste adress. Sjögränd 1 eller 2. Ibland vet ingen om det är 1 eller 2. Det bor ingen annan på den här adressen. Så det spelar väl ingen roll. Längst ned i huset ligger bageriet.
Där har det bakats och doftat som ingen annanstans.
vräker i mig chips och choklad
men jag har inga apelsiner hemma
skriver dagbok och läser bok, arbetar
det är tyst i alla rummen trots att barnen leker högt
Leffe kommer och talar om konst, det stimulerar att babbla så där upprört som jag gör
det inspirerar med möten
med ord
DU HAR ALLTID INSPIRERAT MIG
det är väl fan
nu går det att googla håkkråk
det är fint nog
från att aldrig existerat
till en plats
varför har jag ingen sprit hemma?
Skriker mannen i huset. Eller mannen i mig. Eller mannen som jag aldrig träffat.
Jag skriker tillbaka till alla tre! - Jag har inte tid med er eller med sprit. Jag arbetar.
livet söker nödutgångar
Kanske, möjligt, antagligen om jag jobbar lite mer. Kanske, möjligen - antagligen. Jag tror att jag har lite för lite att göra. Livet behöver inte särskilt mycket plats. Livet står ju inte ut med plats. Fast jag längtar efter att ro. Men det glömmer jag snart igen. Sitter med ansökningar och förberedelser, fotograferar, skriver, arbetar och gör mig själv aningen mer upptagen, uppslukad - upp fuckad. Upprörd. Uppe om nätterna, sömnlös. Går omkring som ett spöke i mina rum.
Jag söker spår efter ett nedfalllet himmelrike. Jag dansar lite, några piruetter för att stå ut med min stela kavaj. Vem är Maria Norén egentligen?
Det grundläggande i mig har alltid varit att jag velat förändring. Att jag tror på att jag kan förändra världen. Jag har väl inte glömt det?
Jag låter orden bli min nödutgång och min pistol. Här kan jag göra skillnad.
Undrar vad jag gjorde 1997? Och vad jag tänkte om 2013. För här sitter jag idag. Åker från arbete till arbete. Längtar efter att ro. Glöm det!
Maria ut i världen och förändra den och människan och liv. Gör skillnad! Det kan du! Jag! Jag kan det!
Jag kan inte skriva att jag saknar dig, det vore myteri mot mig själv. Men ibland trillar det in livstecken från verkligheten. En bild, några rader.
april
inte mer än så
- ‹‹
- 2 av 2