Bloggarkiv februari 2011

Flyttar igen.

Får jag bara tillräckligt många frågor om mig själv så kanske du får veta varför? Ett helt liv så flyttar jag igen.

Ett helt liv, utan att kanske egentligen på riktigt hittat den där platsen som är så viktig att jag kan tänka mig att stanna. I frihet finns det sällan något som håller en kvar. Ett helt liv har jag flyttat. Men är det frihet?

Jag har rest flera varv runt jorden, flera varv runt Europa, flera varv runt mig själv. Men ingenstans har jag stannat.

Inte heller här. Inte ens i mig själv finns det en parkeringsplats för långtidsparkering. Är det en frihet egentligen att inte ha kunskap nog i mig själv: att jag skulle kunna nöja mig, skulle kunna stanna upp, skulle kunna känna tillfredsställelse, skulle kunna göra något annat en att överraska mig själv på samma enkla vis varje gång? Ord på f som i fri.

Det är enkelt för mig att packa ner och packa upp. Det är enkelt för mig att inte gräva ner mina rötter. Det är enkelt för mig att gå.

Nu ser mina ljusblåa ögon åt nya håll, mot nya platser, nya städer, främmande människor, främmande främlingar, främmande ord på f. Fackliga fragment av fackministerier... Fridlysta frånvarande fingrar fipplar på frallan!

För övrigt så får jag flytta, jag får vara den här flyttfågeln som jag faktiskt är. Det är passion att stoppa ner sakerna i de där rektangulära lådorna. Det är passion att packa upp dem igen och inte riktigt minnas... de där sakerna... de är som minnen... upp och ner ska de... som ord... fram och tillbaka mellan våra munnar går de... undrar ibland vad vi säger till varandra... de är det vi inte säger som visar sig vara intressant... Det har jag förstått.

Vart jag flyttar nu? Det vet jag inte riktigt? Det känns inte alls läskigt, bara skönt. Tvärtom hade jag känt mig misslyckad. Efter en månad sa jag upp lägenheten. Jag skrattar åt mig själv. Ord på f, fångenskap, fakta, framtid, facit och så en fallgrop.

Det är som att bekämpa eld med eld. Håller du i mig för hårt... så kan jag inte komma närmre, heller inte stanna, absolut inte välja dig. 

Men nu i alla mina andetag och alla mina allvarsamma funderingar på f- ord, så förstår jag så mycket mer om mig själv, än om mina handlingars framfarande. Jag är den jag är. Jag hoppas någon kan älska mig för det. Älska alla mina svagheter, svårigheter och min skatt: mina flyttlass och mina ord på f. F som i fisk, f som i fiskpinnar, f som i fallenhet, f som i frånvarande, f som i lite femkamp... så är det att leva.