Bloggarkiv februari 2021
vi skulle dricka kaffe
sen blev det vår
sen blev det sommar
sen kom hösten
sen vintern igen
icke kommunikation är även den kommunikation
jag pressar mig genom det som blev kvar
saknaden blir ett skämt som jag aldrig mer kommer skratta åt
men jag förstår nu
jisses vilken tid det tar för mig att förstå
hjärtat
sa du
Ibland faller det tre stjärnor.
Det upphör inte att storma.
Men inte hellre regnbågen ger upp.
Jag står vid avgrunden igen.
Simma eller sjunk.
Det är inte vilken avgrund som helst.
Bär saker igen, flyttar in i ateljén.
Inuti byggs murar och nya rum, för ensamhet och moln i fickor.
Möten vi gör både skakar och skadar.
Tilit är ett monster, en svart demon.
Och när det inte finns tid, finns ingen relation kvar mer än den som är enkelspårig, det orkar ingen relation.
Jag seglar igen i min tunna, i avgrunden, Bodil håller min hand ibland. Simma eller sjunk.
Jag tänker att jag ska skriva.
Skriva något varje dag. Men orden sitter fast. Det är som att jag inte vill längre att du ska läsa.
Det finns ingen vila längre. Hos dig. Du.
Och jag fortsätter att älska. För vi måste älska människor.
Om inte du ska läsa, vem ska då läsa?
Jag vill bara få vara trasig och ofullkomlig och vila där, vila med en annan människa.
Men vad händer med tillit och rättelsen om att göra någon för vacker. De rasar, allt rasar. Där vill jag vara i raset. Men du finns inte kvar, det blir ju så, man säger en sak och handlar på ett annat vis, det gör inget, du är förlåten. Alla Du är förlåtna.
Jag tänker att jag ska lägga mig ned på ängen, på åkern, ensam, vila.
Jag känner kärlek.
Det bara är så.
En måndag i februari.
- ‹‹
- 3 av 3