Bloggarkiv augusti 2020
mitt hår matchar alla hus i hela Härjedalen
Det är något med fjället som jag älskar.
Mest kanske det är att se långt och tystnaden och ensamheten och det karga och steniga.
Uj vilket uppdämt behov av ensamhet det bor i mig. Jag är karg och stenig.
Men också ett uppdämt behov av tillsammans.
Mitt hår skriker på fjället, jag syns, jag varnar, jag finns.
JAG FINNS.
I dina ögon fanns jag aldrig.
Men vad spelar dina ögon för roll?
Just nu inget mer än ett minne.
Trär mina minnen på strån och äter dem sedan som smultron.
jag längtar vansinnigt mycket efter Bodil
Varför blev inte jag bara Bodil?
Fast då hade jag varit död. Kan jag bli en annan Bodil?
Det kan man ju undra, Bodil Bodil säg mig vem som vackrast i landet är.
Säg mig vem som mest Bodil är?
Jag måste dra på mig stövlarna och stänga växthuset.
Stänga alla dörrar bakom mig.
Att det är så svårt att stänga dörrar.
Lättare att bara öppna nya.
Jag mår illa. Kanske för att jag åt falafel och pommes från pizzerian. Eller så mår jag illa över livet, över mandelformade knölar i bröstet.
Aldrig ska det vara enkelt. Mänskligheten är inte enkel.
Först måste jag vattna, sen stänga dörren, sen måste jag glo på bergen, sen glo på sjön och på kossorna, som egentligen är tjurar, sen packa.
Alltid borde man packa en väska. Varje dag. För att vara beredd. På äventyret.
orden
aldrig blev det sommar
alltid var det något
inte blev det någon tur bort
alltid sen
sen kommer grannen och tycker att jag ska klippa lite mer
lite på deras gräsmatta
sen kommer katterna och vill bli klappade
sen kommer fakturorna
sen
sen sen
augusti
- ‹‹
- 3 av 3