Bloggarkiv februari 2023

det blåser

Jag vrider och vänder mig.

Medan månen glor genom fönstret och lakanen fastnar ihop med svettet. Snart är det mars igen och jag måste ömsa skinn. Som katterna skriker jag. Sömnen är helt omöjlig. Det snurrar. Det är så svårt allt. Allt är svårt. Svårt.

Universum håller på att uppdatera mig och jorden. 

"Det är som att jag drunknar i dig, av kärlek som smetar." Det skriver jag i telefonen kl 03:41.  

Sedan inser jag att jag måste börja dagboks-skriva igen. Låt det flöda bara som svetten och de sömlösanätterna och som sommarängarna böljar i vinden. Ett jävla böljande är det. 

Överallt är jag ensam. Det är så att vara en skrivande människa. Att skriva bok är bedövande ensamt. Mer ensamt än att skriva dagbok på nätet. Här finns ju du och läser. 

Överallt är jag ensam. Böljande ensamhet, pulserande som blod egentligen. 

Ett ögonblick

Två händer

Tre samtal 

Fyra minuter

Fem drömmar

Sex förlåt

Sju veckor försent