Bloggarkiv augusti 2017

Och när vi tagit oss över, så står någon i vägen. Förmodligen säger denne nej och nej och nej. Du ska vara två saker, söt och snäll. Jag är ful och ganska elak. 

Fast jag säger ovanligt sällan nej. Jag säger ja till det mesta. Och medan jag säger ja vägrar jag diska och hålla fast vid rutinerna. Fast det finns en sak jag tycker om. Det är att frukostera ensam med gröt och kaffe och hårdbröd. Det är en fin återkommande rutin. Den nyflyttade 15-åringen önskar sig kryddor. Så jag ska köpa honom en påse full. Man kan aldrig få nog av kryddor. 

Livet är en krydda. Och vad hjälper det. Jag ska till och börja med en ny serie bilder. Mörkret när det möter ljus. Jag är så djupt förälskad i tunnlar, i broar, i saker inuti som väger i sin skål av allting utanpå. Vad är ditt mörker?

Jag kryper i mullvadstunnlarna och längtar inte ens efter ljuset. Men den gången jag nästan dog. Så var det till ljuset jag ville gå. Även om det var så skönt att vara någon annanstans. Jag väljer nog ljuset hela tiden. Fast precis där det möts. Du vet slutet av tunneln, du vet brons skugga som plötsligt tar slut. 

I mig fladdrar det fåglar. Inte låter jag någon stå i vägen. Inte låter jag mig påverkas. Eller? 

I mig fladdrar det fåglar. De håller mig uppe. De håller mig fast. 

De håller min hand. 

kan du 

prata

med mig

Tänker på saker som flyter ihop, saker som faller isär. Skriver listor igen. För att göra rätt, för att göra fel, göra bus, inte göra om, aldrig göra om. Havet slår och smeker, förvirrar och försvinner med kvinnor som följt med män ut i en ubåt. Männen hör av sig, de vill inte heta Leif, de vill heta Gunnar. Eller så får de heta Mads och vara uppfinnare och mördare. I alla män bor det en mördare. I alla vita män bor det en kåt farbror. 

I fönstret samma porslins groda, skorpionen är naturligtvis ute och hugger ihjäl folk. Ingenting bra står det i tidningen, inte ens en rad, har man tur så ska det gå att välja en rad i tidningen, som i vilket fall är vacker att läsa, eller så är den ful, en rad att använda till språket. En jävla rad! I Barcelona, staden som jag gått så många gånger i, har nu terrorn krypit in, på La Rambla förstås, kände det senast jag var där, i maj, gå inte på La Rambla. I maj blev jag riktigt full i Barcelona. 

Sedan gick jag en gång hand i hand med en fransman längs just den gatan, vi hade till och med vårt rum där. Natten var ljum, sedan bråkade vi, han får också heta Gunnar, Gunnar av värsta sorten, som en Tony, så hemsk. Alla är hemsk. Utom de som inte är det. 

Lite får jag gjort. Imorgon tar jag tag i resten. Men folk ringer och folk mailar och jag svarar och jag svarar. Kan bocka av några rader på sidorna fyllda med att göra. Kan bocka av män. Kan bocka av felstavningar och vissa saker vet jag inte hur jag ska göra. 

Kan bocka av berg och hav och vin. Jag tar semester för att få jobba ifred. Men det skiter sig. Alla andra börjar ju jobba idag. Jävla semestrar. Jävla tvång på semester. Och så vidare. 

Idag ska jag sitta vid vägen och glo på raggarbilar. Det är så man gör i Delsbo. Jag ska skrika och skråla och dricka fulsprit. Har jag tur får jag åka ett varv och lägga någon ful burnout på vägen. Har jag tur så lyckas jag skrämma bort alla män, bara av att vara jag. Och av att vara jag så lyckas jag ändå komma närmare. Eller? Det där är jag lite osäker på, ibland är jag längre ifrån min passion. Som om jag vore en deg utan jävla form. Fast fyfan vad form det finns. Låt oss kliva ur formen. Jag längtar efter att glo på rönnbären och skriva böcker. Längtar efter mullvadarna och Bodil. Jävla död. Fuck you döden. Jag ska trycka en tischa, på den ska det stå "vad är det för fel på män?". 

Annars tänker jag påstå att jag har semester en vecka. Men det gick visst inte. Folk gör nämligen inte som de sagt. Alltid måste saker backas up, packade upp hos 15-åringen igår. Han växer varje sekund. Han tar tag i livet. 

Vi borde alla ta tag i livet. För det bara går och går. Jag tar tag i disken och gräsmattan och tänker på dina läppar. Någons läppar måste man ju tänka på.