Bloggarkiv oktober 2016

Nu kör vi igen - Livsglädjemässan, Sveriges gladaste mässa som sprider massor av glädje.
Superbilliga monterpriser inklusive gratis el och fritt Wi-Fi för utställare - allt för att alla som vill vara med ska ha råd att vara med - samt kanske det bästa av allt Fri entré för besökare, eller kanske är det bästa att alla utställare bjuds på gratis fika hela helgen.
Bara bra saker med andra ord - och det stoppar inte där... läs gärna vidare...

Livsglädjemässa? 

Kanske ska jag vara med och sprida lite av min underbara energi.

just därför 

Han sitter på gunghästen och gungar. Jag har humor men inte han. Skäller lite till gör jag. Som en hund. Varför kan han inte bara förstå att han måste hålla sig i skinnet. Skärpa sig. Katten dricker för mycket sprit, och så ligger han med alla. Han får gärna ligga med alla. Men inte i min säng. Han har en egen säng. 

Jag har middag hos mig ikväll. Strindberg, Bergman och Majakovskiij. Katten låser jag in på toaletten med lite sprit. Då är han nöjd. 

Vi pratar om orden. Det är så jävla intressant med varför var och en av oss skriver. Jag är både dåre och narr runt bordet. Vi måste ju ha humor för fan.

Jag ska skriva om Tyskapojkarna, och om hon som föddes i mitt hus 1929, hon som mindes när kyrkklockorna ringde för att det brann på andra sidan sjön. Jag ska skriva om 7 smala år och 7 feta ord.  7 Celler och 7 dagar. Till slut ställs allting på sin spets. Alla dör. Nästan. Pappa. Jag. Jag dör. Jag ser bara mitt påstådda liv pågå. Ett parallellt universum. Där jag lever fast jag är död. Lille bror, fast mammas storebror dog i huset och mormor och morfar dog här och morbror Kalle. Jag tycker det är skönt med döden för då finns livet. 

Jag har mens och jag är moster. Idag fyller en unge till min syster år. 27. Det känns som 27 var alldeles nyss. Det var så bra. Jag var så fri. Sedan kom alla katterna in i mitt liv. Åt och tuggade på mig och på ostarna. Ostarna är ju jag rädd om. Fast jag äter dem. Författare är ofta ganska tråkiga typer. Sällan har jag blivit överraskad. 

Men när en av författarna skriker till mig att de vet allt om mitt liv. Så förstår jag varför jag placerar en bomb i mitt knä. Är det någonting vi ska ta med oss är att: man ska inte tro att man vet något om andra människor. För vi bär alla på hemligheter. 

Att hoppa från ett moln. 

Bara för att jag är rädd.

Men jag är rädd för allt.

Rädd för att dö, rädd för att leva. 

Rädd för att komma nära. Rädd för att vara långtifrån. 

Rädd för behov, rädd för att behöva. 

Bedrövad. Berövad. Beprövad. Berikad. Besudlad. Bestialisk. Bekasiner. 

Ber om kraft från någon madonna. Ber om mer. 

Vill ha mer. Vill inte ha någonting.

Vill ha dig. Vill inte ha dig. 

Katten kurrar och bits och hoppar och river och slåss och vi skriker till varandra. Vi kräks ur oss saker vi inte vill säga. Men vi säger dem. För att vi kan. Sedan har vi fest. Livet borde vara en fest. Oftare. 

Rädd för fest. Rädd för stiltje. Rädd för hud. Rädd för att dina fingrar aldrig mer vill röra min hud. Fast jag inte vill att de ska röra mig. Fast jag vill. Och sedan rädd för ögonblicken av tid då inget händer, sedan rädd för allt som händer. 

Men jag fantiserar om att hoppa från ett moln. Släppa taget. Aldrig landa mer.