Bloggarkiv november 2011

Jag vill fortfarande bara skriva till dig.

Jag vill att mina ord fäster plåster mot sår och klibbar som balsam mot dina läppar.

Jag vill att mitt språk landar hos dig. Jag vill att du läser - fast du tar avstånd.

Ibland önskar jag, drömmer jag, fantiserar jag att du skickar ett brev.

I brevet står det KOM och några andra rader som beskriver önskan om närhet. 

Jag såg ju den där stjärnan som föll. Inte förstod jag att det var jag som ramlade från himlens alla hästar...

Nu ska jag åka till havet igen. Sitta där och inspireras av den där rörelsen. Långsam, mjuk, hård men flyktig och ändå ständig. Den där rörelsen som är lång, som pågår, den där rörelsen som är kort som binder samman alla hav. Binder samman allt som är jag. 

Jag har hittat en plats i livet. Det är vid havet. Kan jag inte bo där så kan jag i vilket fall se till att vara där EN GÅNG I VECKAN. Då ska jag ankra lite tillfälligt sådär. 

Tills isen lägger sig... Tills allt i mig lägger sig...