Bloggarkiv januari 2018

Stoppa in mig i ett fack. Alla vill att saker ska förklaras och förstås och sedan ska man söka gilla och söka bekräftelse och gå på led och vara som alla andra. Och det ska vara filter på oss, så vi ser snygga ut, så vi beter oss rätt, så vi vinner till slut. Vad är det vi vinner? 

Alla vill ändra på mig. Va inte fri Maria. Du är farlig när du är fri. Och hur ska jag lära mig att stå ut med mig själv, sticka ut i mig själv, taggar och kärlek, ömsom smek och slag, jag duger, jag duger inte. 

Alla vill vara som alla. 

Alla vill vara. 

Alla vill. 

Alla. 

Jag vill inte. Jag vill vara jag. Jag vill stå i mig själv och tycka om mig och tycka om alla andra, jag vill göra dig fri, göra dig mer, göra gott, jag vill kärlek.

Det tycks vara möjligt också, vill jag tro, ja tro det eller ej. I oss alla bor friheten, den har vi inte glömt. Den väger lika mycket som kärlek och den står inte i vägen. Friheten är inte besvärlig. 

Jag är en tönt. En kärlekstönt, mycket vill ha mer, och ju mer kärlek man ger, ju mer får man tillbaka. Alla vill ha kärlek. 

Alla vill. 

På 7 år? 

Hur kan tiden förändra oss så mycket? 

Tiden gör allt med oss, för utom att göra oss yngre.

Du och jag på ett hav i ett skepp. Mitt hav, vår resa. Drömmar.

Drömmer om ett hus i betong, vid havet, med kalla golv och sommar utanför. Drömmer om doften av nytryckta böcker och ord och kärlek. Drömmer om närhet och intimitet och läppar och hud och tankar som får flyga hur högt de vill. Drömmer om lugnet, vilan, drömmer om att sluta jaga, varför man nu jagar, vad man nu jagar? Jag vill inte jaga mer, jag vill skapa, drömma, leka, leva, lära, stå kvar, simma, gå på kalla golv, ro, se långt, skriva, måla, fotografera, drömma stort, drömma mer. 

Ännu mer. 

God morgon världen. Lika grått idag, som igår. Snön faller, måste snart skotta balkong och garage. Innan taken faller in, faller ihop, faller i glömska. 

Mitt hjärta slår så det känns i hela kroppen. Ta på mig nu och du förstår. Mörkret faller som alla kvällar. Jag åker skidor över dimmiga åkrar och sjö. Kinderna röda och låren kalla. Inuti är jag ett vatten, en skog och kanske några möbler. Intui är jag. Mina händer värker, ibland också ont under en fot. Det gäller att förstå. Det gäller att behålla lugnet. Vi räknar matematik, procent och så vidare. Vi gör så gott vi kan. Mer kan vi inte. Det betyder 100 %. Jag har också snart levt 411720 timmar. Det låter ju inte så mycket. Men dessa timmar är jag. Precis jag.