Bloggarkiv november 2017
ta för dig lilla gumman
Fast gör inte det. Kvinnorna kommer hata dig och hålla om sina män, inget systrarskap här inte. Lilla gumman, du är ett hot.
Lilla gumman, du beter dig som en man.
Lilla gumman, vad sexig du är, har du pojkvän, gillar du sex och droger?
Men ta för dig lilla gumman. Jag stöttar dig. Finns för dig.
Och jag som är lilla gumman, måste börja om.
Släppa taget om allt, värdera om.
Lilla gumman, du har misslyckats, du är för dominat.
Kanske börjar jag med mitt hjärta, var ligger mitt hjärta och sprattlar och blöder. Inte hos den som försöker hålla fast mig, som försöker hålla om mig, som försöker bestämma, som inte låter mig vara jag.
Lilla gumman, sluta ta plats nu. Ingen kommer älska dig för det. Fast jag behöver inte vara älskad. Jag behöver mer bara få vara den jag är.
Lilla gumman, va inte den du är.
Lilla gumman, du måste bara förstå att det är för ditt bästa.
det ska bli en bok
I december. Förra december gjorde jag också en bok.
Varje december gör jag en bok. Orkar inte tänka på imorgon.
Orkar tänka på december.
Snön faller hårt och landar mjukt. Kanske blir det kaos imorgon. Det blir ju kaos ibland. Alltid är det kaos, kanske därför jag står ut med struktur ibland. Strukturen inuti.
Men vad behöver jag uttrycka?
Vad behöver jag säga?
Var tog jag vägen?
5 bilder 5 texter om dagen. Sedan är jag framme vid nyår. Vid december-boken. December livet. Du ringer, du vill ses. Du skickar meddelande, ett hjärta, du vill. Jag klickar bort, raderar, tänker på hur skönt det är med ensamheten och tofflorna som jag ska hasa mig fram i. Klickar bort, hasar mig fram, säger nej. Måste gå inåt. Måste få ensamheten. Måste få lugn, styrka, bubblan.
Elden och katterna och barnen håller mig sällskap.
Fast fast fast och så vidare.
Galet är det med snön som gnistrar och knastrar där jag går. Solen ligger och smeker träden. Barnen är sjuka. På andra sidan bergen, blått.
I Stockholm igår och i Järvsö idag.
I Stockholm var det fint fast fult, fast fint. Fast det regnade från himlen. Fast det stormade inuti. Fast landet ligger lugnt. Fast husen, fönstren som brinner, bussen, människor som aldrig hälsar, som aldrig ler, som aldrig ser upp. Fast i Vittra Telefonplan var det kärlek.
Ärta, hjärta, smärta.
Marias diktning
DU.
kära dagbok
Det är ingen ordning på mig. Jag är kaos.
Fast jag försöker hålla ordning. Sopar in under mattan, gör jag inte.
Nu har jag ändrats igen.
Ständig jävla rörelse på mig.
Hopplöst.
Stockholm
Jag är ledsen, att säga detta. Men du är precis som vanligt. Därför står jag inte ut.
Du känns ytlig och tom och frånvarande.
Hela tiden vänder du ryggen till.
Stockholm, ibland tycker jag att du är gräslig.