Bloggarkiv mars 2014

Borde diska. Borde arbeta. Borde borde borde. Ute leker vindar och sjön. Ute knoppas pappas ros och snödropparna. 

Livet fortsätter trots att man måste bära plasthandskar när man tar i de äldre. Jag förstår att det är rädda för att sprida smitta mellan de äldre. Men jag förstår ingenting ibland. Jag vill inte förstå. Som om jag 86 år vore äcklig. Som om jag 86 år inte kan gå riktigt upprätt mer, men ta inte i mig, om du inte bär handskar. Rädslor. Grynkorv och Etta James.

Nu ska jag göra hamburgare. En helt vanlig lördag. En helt vanlig del i världen. Utan plasthandskar hjälper jag min 86 årige morbror. Klipper håret på honom. Klipper skägget på honom. Klipper pappersdockor åt honom. Klipper och klipper. 

Man säger att jag är ett onsdagsbarn. Jag är förtjust i onsdagar. Det är så - varken eller. En dag  - vilken som helst. Kanske något som passerar mest, som till och från, mot och mitt i. Onsdagar är som regn, som Mariaväder. Jag trivs i Mariaväder och Mariakläder. Det är ganska fint att vara jag. Jag trivs i min kropp. Fast jag är rastlös, rotlös så har jag ryggrad och den rakaste ryggen jag vet. Jag trivs med ryggraden, trivs i vatten med gälar också. Jag säger emot och tvärtom för att jag kan. Och allt jag inte kan gör jag i vilket fall. Kanske mest gör jag det för att jag inte kan. 

Jag är inte nervös, jag skiter inte på mig, men visst är jag också rädd. Rädd för allting. Men rädslor är som godis, som praliner. Jag trivs bäst med choklad. Kanske är jag mest som choklad. Jag är inte rädd för ingenting, jag är rädd för att det är en drivkraft. Osäkerheten ger inte mig blockeringar. Osäkerheten ger mig en kraft. Allting ger mig en kraft. Det är tur att jag bär mina gummistövlar mest, eftersom sorgen dräller runt mina ben. Jag tänker ofta på pappa. Var tar man vägen när man tar vägen bort liksom. Död? Vad betyder det? Död. DÖD. FINNS INTE MER. Det är ju ofattbart, hur skall man fatta något som inte går att fatta? Pappa finns inte mer. Jag skiter i det faktumet att man inte finns mer. Jag tänker på honom, alltså finns han. Ofta. Undrar vad han tänker, vad han gör? 

Hur mår du pappa?

Man säger att jag är ett onsdagsbarn. Det känns bra. Överallt. Utomhus ligger det marshmallows och små fina guldfiskar svävar omkring. Det är inte lätt att vara ett onsdagsbarn! Det är inte lätt att vara människa.