Bloggarkiv oktober 2015
min pool ligger öde
Husen står tomma och allting ekar jävligt helylle.
någonstans mitt i allt
Så ska jag hitta mig själv. Ett slags mörker, fast något ljus. Hela världen handlar inte om mig. Ok?
Fast det är jag som väljer, mina krig, mina kläder, min väg, mitt bad, min lunch och så vidare. Vi vänder upp och ned på ketchupen och vi spelar vänd-tia och vi börjar gå upp på klacken, men vi vänder igen.
Jag vill välja dig att älska. Vem jag nu menar? Måste du veta det? För att jag vill älska dig, det handlar väl enbart om mig, om mina krig, om mina val och så vidare. När vi nu dricker citronvatten och väntar på att bli granskade, och medan vi gömmer oss för varandra och så går vi omvägar, för vi står inte ut med varandras läppar och vi börjar om och om. Som ett slags rop är vi, människan och människan.
Jag längtar efter dig. Eller efter kärleken som var så långt borta och så länge sedan. Vilket jävla dravel. Jag är förmodligen en dravlig person. Inte kan väl jag, lilla jag. Nej, nej, men jag lägger mig i badet istället för att andas in och ut och andas.
Jag drar in kinderna och plutar med läpparna och förstorar brösten och bantar och gör magmuskler. För aldrig annars kommer väl du att älska mig.
en mugg och min kropp
jag ska bli klok
trots att jag inget ser och inget känner och inget är och inget vill och inget önskar och ingen kuk har
jävla fan jävla helvete vad gul jag är och så vidare
kanske är det för att det snart är påsk
och visst är jag döpt till Maria
och min far heter norén
också jag bor i det där fängelset
I det här huset, i den här världen. Sprucket och skevt och illusion på illusion. Drömmar som lyfter som aldrig landar mer. Löven landar hela tiden, platt fall. Träden är nästan tomma nu, tomma på löv, tomma på allt. Sjön är grå, kall, den vill ingenting. Ingenstans sjunger det så högt som i mitt huvud.
Och barnen växer upp och reser till Sundsvall och barnen fortsätter att vricka fötterna och jag fortsätter att vara orolig. Men släpper taget, måste släppa, de måste få vara fria. Alla vi borde vara fria.
Bodil har cancer och jag gråter över spilld mjölk. Eller gråter inte alls över mjölken. Gråter över fängelset.
också samtidigt här hos mig
Bodil har sagt åt mig att jag måste läsa tidningar.
Jag anstränger mig idag och läser lokalblaskan, den ligger i trappan. Den ska egentligen bara eldas. Det är därför den ligger i trappan. Men när jag läser den så förstår jag varför, alltså, att den ligger i trappan - för att det ska eldas. Jag finner inte en mening som jag skulle kunna älska i blaskan. Den känns urtvättad och blek, som en ej färdig fylld blankett.
Kanske är det mig det är fel på. Delsbo ligger som katten i natten och smyger. På Västbanken är du. I Näsviken är du. I Stockholm är du. I Sydafrika är du. Så jävla många du. Du är egentligen ett hopplöst ord. Jag sitter i mörkret i Delsbo och skriver. Ingen du är här.
Bodil har fått cancer och det tycker jag också känns hopplöst. Och att orden i en lokalblaska kan vara så hopplösa. Nu sjunger tvättmaskinen. Tvätten är klar. Jag läser fel slags tidningar. Fel fel fel. Fel ord. Slänger blöt tvätt i torktumlaren. Tork tork.
Det är väl egentligen det jag känner mest. Att jag är fel, att jag gör fel. Jag är som ett statligt bolag. Som inte tar ansvar för någonting. Jag borde skrika högre, göra mer för världen, jag borde hjälpa. Det är inte du som är ett hopplöst ord, det är jag. Jaget är som ett statligt bolag, som vattenfall och det brandgula kuvertet och som meningslösheten man känner när man fyllt i ännu en jävla blankett för att få verkligheten som kulturarbetare att bli verklig. Man är en vekling helt enkelt. Som inte klarar av det.
Eller hur var det nu då? Bodil Malmsten måste fylla i ännu en jävla blankett för att få städning lite oftare än var fjortonde dag. Egentligen borde hela jävla Sverige ansöka om städning. Det är dammigt under sängen. Och ensamma människor borde ansöka om att bli två. För inte kan människor vara ensamma. Det har man inte råd med. För då ligger man ensam i sängen och drömmer om pengar, inte när man sover, då drömmer man mardrömmar.
om jag svär riktigt mycket så blir det stuns
vad fan jag nu menar med det?
det är tisdag
Men det känns som någon annan dag. Känns nästan som någon annans liv. Inte är det väl jag som sitter här gråklädd och trött och skriver aplånga bilagor som ska bifogas till en jävla ansökansjävel. Inte är det väl jag som skriver långa listor över allt jag ska göra men jag hinner inte med hälften. Det är väl inte jag! Känner inte igen mig själv. Måste sätta fart att fokusera och arbeta med rätt saker. Jag måste ju skriva. Fotografera, sedan också förbereda alla uppdrag och slutföra, bli klar längtar jag efter. För jag vill stänga in mig och arbeta med mitt. Mitt och mitt och mitt. Men sedan ska det betalas räkningar och hyror och försäkringar till bilen och sådant som får jorden att nästan sluta snurra, men snurrar gör det. Och löven släpper och faller platt. Platt ligger jag också i fem minuter, för jag måste andas, andas, andas. För att orka fortsätta med att inte vara jag.
uppdatera uppdatera för fan
Men jag har inget att säga. Inte så där direkt. Håller på med ansökningar som jag helst skulle vilja kräkas på. Tittar på katterna när de måste äta samtidigt. Diskar. Har en långsam söndag. Skulle vilja bada hela tiden. Hälsade på en moster häromdagen. Minnet som sviker henne. Tänker på människor. Försöker formulera tiden. Det som pågår. Borde skriva. Tappar lusten. Borde fotografera. Katterna äter. Dricker vatten. Snart somnar de om igen. Jag fyller kalendern med skärp. Undrar vad som driver mig? Ute regnar det löv. Träden klär av sig. Uppdatera uppdatera. Målar naglarna svarta. Gör en till god lunch. Äter för mycket. Katterna sträcker på sig. Solen skriker ute. Skuggorna speglar sig på väggen här inne. Katterna dricker vatten. Väntar in varandra. Jag tänker på människor. Undrar hur de orkar? Undrar vad de gör? I morgon ska jag kolla mitt öga igen. Uppdatera. Nu äter de igen. Tugg. Tugg. Sedan sällskap igen. Sova. Kurr kurr. Den sura grå katten tittar på mig, surt. Sluta titta på mig säger hon. Jag stirrar tillbaka. Sluta titta på mig säger jag. Jag ska hasa mig ned till containern som jag måste köpa, som ska ha fönster hela vägen, som jag ska sitta och skriva i. För att se ut, för att se in, för ordens skull. Pulserande. Och så vidare.
men va fan
så jävla arg
på alltihopa
på att var icke tillfreds
på att jag blir så arg hela tiden
på att jag vill ha mer
en vägg med bilder ska inte se ut så här och maten ska inte smaka torrt och tråkigt och vara pizza för att man är vegetarian och skit och bajs och ingen konst på väggarna och grått men trevlig personal och så vidare
och livet ska kunna vara bättre också i Hälsingland
men människor bara nöjer sig och nöjer sig - men va fan
man borde inte nöja sig, man borde ifrågasätta, borde vara arg
jag vill att du kommer hit
och du
och hela mänskligheten borde vara med på att göra världen bättre
men en vägg i ett hotell 2015 borde inte se ut så här och så vidare
tur att man är arg och så vidare på det mesta och maten var seg och här är bilden på resterna och aldrig mer på en måndag
blörk
blörk
lika vanlig du och jag
Du heter Svenne och jag känner inte dig. Men det är något. Attraktion.
- 1 av 2
- ››