Bloggarkiv maj 2020
världen ska ta form
en ny form
där finns inte du och jag
fast just idag skulle jag liksom både dricka franskt och skicka Nick
det kan ju inte du bestämma
det bestämmer typ Gud
Gud stör
Gud innebär att rubbas
trubbas
jag bygger växthus
blir imponerad av mig själv
någon ska man ju alltid bli imponerad av
det ska finnas en mening, inspiration, effektivitet och kärlek och allt annat säger du
men du har inget med mig att göra längre
har du någonsin haft det?
det kan man ju undra
till och med Gud undrar
och katten kliver in
och vinet
och vad är det med alla de där männen som inte kan vara vänner
vad är det med människor
vad är det med allt?
vad är det med mig?
Eiá
Sedan kom skeppet med en last.
Det var sorgen.
Avgrundssorgen.
Kanske.
Ett skepp kommer lastat med 200 meloner och Svenne-Banan kärlek. Det var du.
En dag ska jag säga det. Det var kärlek.
Istället säger jag:
Håll inte kvar mig.
Dra mig inte i jackan.
Håll inte om.
Försök inte.
Släpp mig nu.
Ögonblicken
När vi ler.
När vi skrattar.
När vi njuter.
Precis där.
pågår livet
ögonblicken
I pandemin
I pandemins tider går det inte ens att göra skandal.
Som jag längtar efter skandal.
lättare att öppna dörren
lättare
9 år och 47 veckor
Och om några veckor fyller kossan 10 år.
Det är maj. Corona härjar på jorden. Vi vet ingenting. Allas liv har ställt sig på en spets, eller på paus, eller för de som jobbar inom vården - den värsta prövningen hittills.
Jag försöker hitta meningen, det kan vara: att höra vågorna klucka, att se gräsanden lyfta, att titta på molnen.
Det kan vara människor. Jag försöker ses med dem som vill - utomhus - på en promenad, eller i en solstol. Meningen kan vara drömmarna som inte är inställda och fantasin. Jag vill mer än någonsin tillsammans, men känner också mer än någonsin ensamheten.
Gräsandens vingslag ger ett vinande ljud över sjön, precis så känns ensamheten. Regnet faller, jag faller, mänskligheten faller som käglor. Jag saknar Bodil. Saknar inte tiden som var innan. Det går ju inte. Det som är det är och det som ska ske det sker.
TILLSAMMANS. Jag och kossan har varit tillsammans i 10 år. Det har varit 10 fina, tuffa, roliga och skeva år. Livet är en skev plats. Här räknas handling och godhet som mjuka värden och de mjuka värdena har glömts bort i allt. Kanske är det på väg tillbaka. Mamma är isolerad. Hon säger att det påminner om andra världskriget. Livet är ett andra världskrig.
Och jag längtar igen, vill kanske längta mindre, men varför då?
Längtar efter dig - du - min människa. Vem du nu än är. Så längtar jag.
I träden hänger männen som vanligt, ibland hänger de i knävecken och ibland hänger det i armvecket. De äter bananer, nedanför ett banan-berg. Där halkar jag omkring.
Upp och ned. Du är mitt banan-berg.