Bloggarkiv februari 2017

På onsdag ska jag sövas och opereras och vändas och vridas och ut ska det som gör ont. Kanske ingenting blir kvar. En tom mage är också en mage. Men vi kan säga så här, om en vecka precis - då är det liksom gjort. Kanske också smärtan är borta. Kanske. Under tiden, innan, har vi ju massor vi kan hitta på: äta glass, gå på bio, leka, kramas, göra snöänglar, skriva listor, älska, tjata, tycka om, tro på kärleken, involveras, kämpa, skrika. 

Jag var full och du var snygg. 

Jag var snygg och du var dum. 

Jag är ett högriskprojekt. 

På onsdag ska jag sövas och skäras, vändas och vridas och plockas som en gås. Ta hand om mig, doktorer, ta hand om mig. Innan onsdag kan vi älska utan ansvar, drömma, äta, njuta, fundera, drömma mer och liksom leva. 

Folk fyller år, folk vill ligga, folk blir sjuka, folk är ovänner, folk badar, folk föser kor, folk är fula, folk längtar, folk äger en, folk är hemska, folk hör inte av sig, folk stör, folk dras i håret, folk är lyckliga, folk är fattiga, folk jämmrar sig, folk klagar, folk njuter, folk är med i tidningen, folk är deppiga, folk kör vilse. 

jag drömmer och drömmer och huset står på gotland, flyter i land på en udde, jag drömmer och huset blåser ut igen till havs, där möter jag dig, du har en stor båt och vackra händer, du slänger ut en tamp och bogserar mig mot land, men tampen brister och vi virvlar ned båda två i ett stuprör, där kokar vi, blir till soppa, blir till smör, blir till bara, sedan kommer råttorna och tuggar, huset är borta, jag letar och letar, dina vackra händer och dina ådror, du är också borta och jag drömmer och drömmer och sedan går jag vilse i skogen som var så vacker igår, det luktar något fränt, något farligt, jag försöker springa, men jag ramlar hela tiden, sedan plötsligt en brevlåda mitt i ingenting, jag öppnar locket och blir glad för att det är post till mig, från dig, du med de vackra händerna, du skriver att du väntar någonstans, kanske ses vi där

Jag lovar. Vi ses där. 

Och alla andra tecken jag får. Borde tänka efter lite. Borde tänka till. Lugna mig lite. Stilla som ett regn. 

Jag kan inte låta bli att titta på dig. Smygtitta. Smyg-äta. Tugg tugg, du är kvällsmackan. Sedan kommer mardrömmarna. Jag är skummjölk och du surplar i dig. Dör på kuppen gör man. Du och jag. Egentligen är jag förkyld och trött och tung och borde sluta jobba någongång på dygnet. Men inte slutar jag. Idag för ett år sedan slutade Bodil. Då dog hon, som ett stenkast bort. Långt borta. Men ändå är hon hela tiden så närvarande hos mig. Som min kofta över axlarna. Hon tjatar om att jag sitter fel. Skriver rätt men sitter fel. Skriver och skriver. Jag ramlar ihop i din famn. Du kan inte ta emot. Alltid så. Reser mig igen. Sitter rakt. Faller ihop. 

Jag kan inte låta bli att titta på dig. Skulle vilja se mer. Alltid mer. 

Loggar in, loggar ut, lagar mat, kiss och bajs, målar golv, skjuter älg, mejar ned, grillar korv, knäpper kort, steker stek, leker lek, går på dass, rakar mus, leker grus, spikar upp, ligger snett, tänker fel, tänker rätt, kokar fläsk, rymmer bort, skottar snö, lapar sol, gråter blod, svinar ner, reser bort, hittar hem, skriver brev, skitar ner, super bort, springer runt, skjuter hjort, kastar boll, längtar dit, inte hit, plåstrar om, tar tampong, mensar ned, lever på, daskar till, går med hund, klappar katt, skriker högt, tystar ned, hugger ved, pekar dit, leder hit, åker längd, fiskar gös, fryser till, gaskar upp, sviker fort, limmar kort, tänker stort, klämmer finne, äter sill, plockar dill, röstar rött, röstar grönt, bakar kaka, badar kar, lämnar spår, ger sår, lökar till, drar i skinn, tränar hårt, slappnar av. 

3 och 4. Och allt bara hopar sig, regnet öser ned och åskan dånar. Männen hänger i klasar och vill in. Men jag vill inte. Håll er där ute.