Bloggarkiv augusti 2016
Men nej. Fast ja.
Bryta mönster. Titta åt nytt håll. Gå nya vägar. Börja om, fast nytt. Lämna bakom. Titta framåt och vara här. Så svårt och lätt. Som nej, fast ja. Saker jag måste för att orka leva. Skapa måste jag. Driva måste jag. Sortera måste jag. Det som ska in och det som ska ut. Skriva måste jag. Det är ju mina lungor. Andas in och andas ut. Orden. Hösten smeker sig in över huden. Känns nästan som om dina händer är här hela tiden. Letar sig fram över kroppen. Som om du ville skriva något på mig. Katten och jag har det bra. Han sover inte längre med mig. Jag står ju inte ut att sova med någon. Från framsteg till stormsteg. Vädret är ovanligt lugn. Jag sitter inte under några bord och är rädd och lyssnar på de vuxna. Jag är ju vuxen. Borde vara. Är. Har blivit med pärm. Också det känns bra. Struktur faller in. Faller alla. Faller inte. Dricka vatten. Förundras. Tänka. Övar mig. Nya vindlande banor i mitt huvud. Något med bandybollar i mängder måste göras. Sedan min nya utställning med tema GRÄNS. Och så några musikvideor ska bli till. Filma, filma och filma. Bryta mönster. Se åt ett annat håll. Min guld era är över. Nu är jag kanske mer inne i min blåa period.
Den blå timmen. Där ingår allting. Mest det blå. Du är med naturligtvis. Alltid.
den nya historien om grodan och skorpionen
Nu är veckan igång.
Fyra arbeten. Inte fler. Magen gör mindre ont. Jag funderar en del. Regnet är uppfriskande och allting är grått och fint. Perfekt.
lista 1
1. Jobblista. Läs noga. Slarva inte.
2. Rymma till Berlin.
3. Dricka mycket vatten.
4. Titta på alla rönnbären i fönstret. Snart är de borta.
5. Hålla koll på vindriktning och vindhastighet.
6. Tänka goda tankar.
7. Tänka på att tiden knappast är linjär.
8. Tänka på dig, fast det behöver inte stå på någon lista. Knappast.
lista 2
1. Slänga ut de torkade männen i fönstret.
2. Handla enligt lista.
3. Rymma till Berlin.
Döden är kanske ingen gräns.
Min nästa utställning handlar om gränser. Var börjar och slutar något.
Din hud, min hud? Ditt land, mitt land? Mina tankar - dina?
I min brevlåda endast tvestjärtarna.
Går en lång promenad med magont. Det gör ondare nu igen. Det är jobben. Innan jag hittar strukturen. Men det kommer nog snart. Struktur och kontroll. Jag mår ju bäst av det, när det kommer till jobbet.
Och sedan får jag lov att operera ut det där som gör ont.
Filmade igår i stormen medan träden ramlade.
Du flyger iväg medan jag promenerar. Till annat land, först i luftballong sedan i flygplan. Jag är med fast jag inte alls är det. Tänkte flyga ned på fredag, som ett brev på posten, men det går ju inte. Jag har ju annat. Alltid något annat. Någon annanstans är jag alltid och inte nu.
2 timmar kanske är allt som behövs. Sedan är jag klar. Du klar. Vi klar. Eller så inte. Det som händer efteråt. Det händer ju efteråt.
God morgon söndag, Delsbo och världen. När jag stoppar ned näven i brevlådan är det endast tvestjärtarna där. Inte ens lakrits.
Nu sorterar papper och skriver nya listor.
ljug mig lycklig
det räcker bra så
som en jävla bomb
och så vidare
jag tänker köra på
du missar
du missar
du missar
alla ni missar
mig
jag börjar bli trött på alla sanningar
ljug mig full
ljug mig lycklig
rönnbären, regnet och allt som river
Det ska byggas trappa, för jag vill högre. Det finns alltid en ny nivå. Du pratar om nuet, men är inte riktigt där någonstans. Jag pratar emot mig själv. Men gråter inte längre. Lägger in en ny matta. Byter plats på veden. Åker på loppis. Stängt överallt. Mest in i mitt hjärta. Mest ut från mitt hjärta. Det mesta är stängt.
Jag har ont i magen så allting borde vara som vanligt. Men inget är som vanligt. Tänk om tiden gick att vrida tillbaka. Även om jag inte ångrar så kanske jag skulle gått en annan väg. Alltid så finns det ju några vägar att gå. Men enbart en är möjlig. Varför gör inte du något?
Alla nu som har passerat. Alla gånger du passerat. Alla du.
Det är tur att snön kommer snart. Så bekymren blir andra. Kattungen och jag har varit i öknen i natt. Det var hett och ändå serverades det te. Jag tror jag spydde, sedan mådde jag aldrig bra mer. Kattungen och jag har annars inte bråkat. Sovit i varsitt rum, i varsin säng, i varsitt liv. Tur att det finns andra som har egna liv.
Det ska byggas en trappa för att jag vill högre. Till nästa nivå. Det finns alltid en till nivå. Och det jag inte kan göra inuti, kanske är möjligt utanpå.
God morgon söndag. Jag är ett onsdags-barn. Skogås fjäril. På samma gång stark och svag.
Jag vill bara känna kärlek. Och den kan inte du ge mig. Ingen av alla du. Ingen kan fylla mig. Jag minns att jag la en sten på din cykel, vid havet. För att du skulle förstå att jag passerat. Eller var det tvärtom, du som la stenen, på min cykel. Jag minns hur mycket jag kände. Allting kändes. Det gjorde ont och var skönt och jag flög och landade och du sa så bra saker. Det var så länge sedan. Jag vill älska och jag vill att de ska gå över. Nästan bättre att vara utan hopp. Då hoppas man ju inte ens. Det är ju inte du. Det vet jag. Ingen av alla er. Du. Ingen av alla du.
Tur att jag har ont i magen, det är nästan som att hålla fokuset, medan man simmar i sjön, i det kalla vattnet. Nästan samma som har ont i magen. Det tar all energi. Jag vet inte vad du tänker. Jag vill heller inte veta. Jag hoppas jag förlorar hoppet igen. Ger upp. För då kanske alla möjligheter dyker upp igen.
- 1 av 2
- ››