Bloggarkiv april 2016
8
Jag längtar efter nya lager. Lager på lager. Som skal.
Jag skriver en bok.
Det ska bli en kort bok.
Men likt förbannat en bok.
Du bestämmer väl inte över hur lång min bok ska vara? Det gör väl ingen.
Det finns någon som väntar också.
Det är till honom jag skriver. Till dig.
Tack för att du läser och längtar och saknar orden.
Saknar. Alltid. Ibland rymmer orden och hamnar här istället.
Alla vi sitter i ett varsitt rum, vi rustar för krig. Det gör vi.
Alla andra som inte sitter i sina rum och trycker, de har gått för att lyssna på musik.
Jag står inte ut med folket. Står inte ut med dig. Jag träffar helst ingen.
Kan det inte få vara så. Du bestämmer väl inte vilka jag ska träffa.
Det ska bli en bok.
En grop, min grop, gropen, den jag ligger i, den jag är fri i.
Den jag klarar mig allra bäst i, sover skönast. I natt drömde jag om dig.
Du ville kyssa mig. Jag ville kyssa dig. Det var konstigt.
Vi har aldrig rört varandra. Jag säger inget om det.
En dröm är en dröm som alltid är en dröm. Men det var fint.
Men verkligheten är så mycket finare. Där ingår ingen av er.
Ledsen är jag inte för det. Håll er på avstånd.
Jävla män. Nu smög ni er in här också.
I alla texter ska ni in och ta för er.
Det drar. Från fönstret. Två trappor upp.
Han sover alltid en trappa upp. Andra våningen. Bland tv-apparaterna. På den tiden lagade man apparater. På den tiden tittade man knappt på tv. Men söder gick de.
Han sover vid fönstret. Det drar.
Han pissar i handfatet. Det luktar illa. En gul rand i porslinet.
Högberg heter han. Han fick en fiskekrok i örat en gång. Han skrek och skrek. Som en gris. Fast jag vet inte hur det låter när en gris skriker? Vet du?
Undrar var hans säng stod. Kanske där min står nu. Någon tv har jag inte. Hämta Högberg sa Kalle innan han dog.
Jag tänkte ge alla män i mitt liv en varsin veckodag. Så kan jag skriva om dem mer rättvist. Kan det bli rättvist?
Pappa slängde alla mina barbiedockor av misstag. Det är så många män i mitt liv som slänger saker av misstag. Männen är mina misstag, jag försöker måla över dem med mina ord. Förändra dem går inte. Men måla över dem med orden som förser jorden med luft. Måla måla måla.
Ni får lite olika färger. Du är blå. Du är grön. Du är gul. Du är röd. Du är grå. Kanske är det fler färger. Ja. Du är brun.
Bodils kaniner har flyttat in. De sover under min säng, eller om det är Högbergs säng. Pappa hälsade på för ett par veckor sedan. Han bara stod i dörröppningen. Ung och svarthårig och vältränad. Han är ju död pappa. Jätte död. Kommer aldrig mer tillbaka. Det var inte han som stod där, han står inte mer.
Till dig skickar jag små sms. Ibland svarar du.
du
Jag glömmer bort att livet är det som händer på riktigt.
Borde jag inte vara mer närvarande i det som är på riktigt?
Ibland känns det som om Bodil är jag. Inte är jag hon.
Men ibland är hennes ord så lik mina. Inte är de mina.
Ibland är det jag som skriver mina ord. Inte blir de hennes.
Fast hon skriver om dig, som hon stulit dig, som om det vore du. Inte är det du.
Du är min du. Fast inte min är du.
Jag glömmer bort hur det är att älska.
Jag glömmer bort kärleken. Fast jag kan inte låta bli att känna kärlek till dig.
Hopplöst.
ensam
Det hjälper faktiskt att skriva.
Jag ska skriva mig fri.
Vad hände med dig?
Du läser inte längre mina ord. Jag som en gång alltid skrev enbart till dig. Du var alla du. Vart tog du vägen?
Gick du åt ditt håll, som jag säger till mina barn. Du måste gå åt ditt håll. Jag tänker att man blir stark av att gå åt sitt håll.
Jag går åt mitt håll. Det är ju så det är. Det är inte du som gått. Det är jag. För länge sedan gick jag. Gick och gick.
Så frågan jag borde ställa är - VAD HÄNDE MEN MIG?
Det är måndag.
Så kom vinden och slet och drog och slet och drog mig i bitar. Jag hade inte en chans. Men vem har en chans? De obstinatas blickar och rörelser vinner väl över lite blåst? Trodde jag. Jag får chanser hela tiden. Eller inte. Och visst försöker jag ta dem. Men inte vinner jag över pms. Jag gråter när jag hamnar bakom mopedbilen längs med Kalvstigen, sedan känner jag mig plötsligt vuxen för att jag laddat ned mensappen i telefonen. Jag pratar in anteckningar för det kokar i huvudet. Ut måste allting. Jag måste ut. Räcker orden? Skriv om. Skriv rätt.
Så kom vinden och slet och drog mig i bitar. En arm här och hjärtat där. Jag sitter på radiostationen och klipper och klipper som en annan Kristin. Jag klipper. Jag klipper. Inte kan jag andas. Inte kan jag skriva. Männen rinner genom rummen som en flod. Låt mig vara, viskar jag. Låt mig vara, skriker jag. Jag behöver luft. Luft.
Barnen borstar tänderna, gråter och badar och gör läxorna. Allt på samma gång. Imorgon ska vi titta på dans. Imorgon ska vi dansa. Imorgon ska vi cykla. Det sa alltid du. För du visste. Aldrig cyklade vi. Faktiska inte en gång.
Så kom vinden igen. Blåste mig i bitar. Utan ögon kommer inga tårar.
Fåglarna, alla möjliga möts just nu.
På sjöarna, i dimman, i de gråa färglösa landskapen skriker de och leker om vartannat.
Kom och gå i samma andetag. Svanarna, gässen och gräsänderna ligger i de öppna vattendragen i skuggan av bergens svarta siluetter. De skriker kärlek och varnings skrik. Kåt och rädd på samma gång.
Fåglarna, alla möjliga möts just nu.
Jag delar in männen i två grupper.
grupp 1. De jag ligger med.
grupp 2. De som vill ligga med mig.
Relationer, irritationer, installationer, reparationer.
Jag vill hitta en människa att lita på. Finns någon sådan?
På höger äggstock sitter det en, den är 3.5 cm. På vänster sitter det en till, den är 2.5 cm. Vi kan ändå kalla det någon slags symmetri. Kroppen försöker göra det snyggt. Jag inser hur ledsen jag är. Jag kan inte fortsätta längre. Inte så här. Jag måste hitta en människa att tro på, att samtala med, någon som är sann också. Finns någon sådan?
Relationer, irritationer, installationer och reparationer. Runt, runt, är livet. Kryper i cirklar gör vi alla. Det är dags nu att välja bort, dig. Dags har det ju varit länge. Man är sen i starten bara.
Jag längtar bara efter löven som ska täcka träden, som täcker huset, som blir ett täcke över mig.
godmorgon underbara gråa värld
- 1 av 2
- ››