Bloggarkiv maj 2015
och människor är trötta
Tröttheten är inte vacker. Den är ful och tråkig.
Jag kan också vara trött. Fast jag vilar inte. Jag går ned i gropen eller i gruvan och gräver djupare hål. Där är det svart och ganska galet.
Folk är betydligt mycket sexigare om de är lite galnare, har ett uns med brinn i sig. Men folk är inte så.
Jag är den jag är. Nu ska jag raka benen och färga håret rött.
döden ligger vid vägkanten ibland
Den ligger där och ser nästan vacker ut. Död fågel blå.
godmorgon världen vid frukostbordet
folk blir lite lätt hysteriska över en teaterrecension, sjuhundra människor kan inte ha fel, alla dessa reser sig och ger ovationer jue, så teatern måste vara bra, i publiken är släkt och vänner och kompisar och familj
recensenten skriver i stil med att; handlingen utspelar sig som några jogginrundor på den för stora scenen, men teatern måste vara bra för de sjuhundra tycker det, jag tänker att tänk om samma engagemang kunde finnas kring andra frågor, som varför håren växer ut på benen, eller varför det är så kallt i maj
folk kan allmänt dra åt helvete, de sjuhundra, de resterande
jag drömde i vilket fall om att någon fotograferade mina håriga ben, det var roligt
en liten lätt reflektion över allting som händer i världen
sur
och bitter
Jag är king kong ding dong.
kulturpropp
Vi tror att vi vet vad vi vill ha. Ja, så klart att vi vet.
I Hälsingland har man dock ingen aning. Man nöjer sig vid att inte veta.
Nöjer sig med att "skratta på samma ställe"-teater och nöjer sig och nöjer sig. VI ÄR NÖJDA!!!!!
NI SOM ÄR NÖJDA - ni är ena jävla kulturproppar.
Ni borde flytta, byt län. Flytta till Gotland, börja dreja, fortsätta vara nöjda.
Jag hoppas världen går under eller jag hoppas att de nöjda får en bomb i huvudet.
Ungefär så.
Hälsningar från Delsbo där man inte ens har lite guld i tillvaron.
kulturblogg och kulturkropp 1
Allting har blivit så slätstruket. Allting är allting. Livet, kulturen, tiden. Människan här omkring tycks ha det lite för bra. Vi bryr oss inte längre, önskar inget. Vi har inget behov av samtal, inget behov av att bli berörda, av att känna, av skönhet. Känns som om mänskligheten håller på att dö ut. Eller våra hjärnor, vi förstår inte att vi behöver. Vi nöjer oss och går på led, tänker lika, ser lika ut, beter oss lika. Lika, lika, lika.
Jag vill bara äta hela tiden. Choklad och chips och rulla fram, en slags kulturkropp. Den är nöjd när det är fylld på allting som rör sockerhalter.
Slätstruken konst, slätstruken bajs. Vi måste bajsa rejäla lass. Annars är vi måttliga och lagoma. Ointresserade och tysta.
Mitt huvud är förmodligen inte som ditt.
mitt Gävleborg
hittade pappa i telefonkatalogen
hemma hos lärka
mitt Hälsingland - hos mina vänner
detta är hos lärka
grannen pissar ute när han tror att jag inte ser
När han inte pissar ute kör han Mio bilen. Någon måste ju också köra den tänker jag.
Men när jag äter frukost är det inte så jävla roligt att se honom pissa.
Jag skriver musik och stoppar i lådorna, för någonstans måste ju musiken ligga.
Tänker att du och jag borde ligga. Menar borde skriva musik. Menar jag borde kanske inte alls skriva musik. Jag menar att jag kanske borde skriva allting annat än musik. Att jag borde skriva en show om mig och med mig och några musiker och några assistenter och några i publiken, ungefär 3 eller 3000 stycken. Det spelar ju ingen roll. Jag gör ju sällan något för publiken. Det är ju om mig det handlar.
Det är ju för mig grannjäveln pissar.
jag och Ingmar Bergman
Frukosterar ihop idag. Igår lyssnade vi på jazz och glodde på solnedgången. Det är så lätt att umgås med döda människor. Ett ständigt småpratande med sig själv bara. Det är sorgligt och vackert livet.
På frukostbordet står det en rosa dinosaurie och ett paket mjölk. Allt är som vanligt.