Bloggarkiv mars 2015
Inte vet jag
Men här är jag nu. Som ett duggregn.
En poet utan ord, utan lungor.
Idag är det fredag
Då vattnar jag mina döende orkideer. De blommar alltid mina döende orkideer.
Idag är det fredag, jag studsar upp klockan 05.38, rama, rama, rama. Jag måste rama klart bilderna. Måste tvätta, diska, skriva, räkningarna är redan betalda, handla och elda. Det är vinter igen i Hälsingland. Snön ligger som ett tunt lakan, men samtidigt regnar det hårt mot fönstret.
Jag som längtat så efter regn. Inuti pågår en hel värld som vanligt. Allting är som vanligt. En katt går ut en går in. Allting pågår ju samtidigt, jag skriver en ansökan, dagbok, äter frukost och tänker ganska högt på män. I kalltrappan blommar liljorna och fader, överste NIkolaj står med tidtagaruret. Hur ska jag hinna allt? Och alltid hinner jag allt.
god morgon Delsbo och andra typer
ibland går en människa över en bro
vad
som följer här nedan är en serie fotografier
jag gör ju också annan konst, jag fotograferar inte enbart, men nu blev det bara fotografier
för ett fotografi är ju ett fotografi som alltid är ett fotografi
bild 1
ibland fotograferar jag mig själv, med kläder eller med strössel, det kan bli konst
bild 2
jag fotograferar tvåsamhet och parförhållanden, det är alltid konst
bild 3
ofta fotograferar jag naturen (fast jag inte vill det) det kan kallas naturromantiker, säkert konst
bild 4
ibland fotograferar jag mig själv, utan kläder, det kan bli konst
bild 5
ibland tappar jag huvudet, det kan ju vara konst
om jag skriver till dig eller till någon annan spelar ju ingen roll
Mannen i mörkret. Han står bara där och ser efter mig. I mörkret. Smyger och gluttar. Inte vet jag att han ser mig. Han stoppar lakrits i brevlådan. Han stoppar små lappar i brev, som han aldrig postar. På lappen kan det stå. Ring mig. Kom. Jag såg dig idag. Möttes vi nu?
Mannen i mörkret. Som smyger på mig utan att jag vet. Han står bara tyst och stirrar. In i mina fönster, där jag lever, lever han utanför.
Jag ser ut, genom mörkret, ser inte honom. Ser bara mina egna reflektioner i fönstret. Men emellanåt anar jag, men av aningar kan man inte göra någon skillnad.
Jag gör som jag vill.
Det har jag alltid gjort.
det är jag och ensamheten och brösten
Ofta tror man att ensamheten är svår. Den är inte svår, den är inte ens besvärlig. Den ger möjligheter att titta på sig själv. Ibland ser jag en gorilla, ibland en flicka. Aldrig ser jag det du ser i mig. Naturligtvis. Vi har olika ögon, precis som hår. En har korpsvart, en har blont och några har rött.
På mitt köksbord står budda och dart vader och den gröna gorillan. Jag dricker mjölk och äter popcorn. Tänker gör jag, det är så skönt att tänka. Fast det är besvärligt med tankar. Ibland är jag ju besvärlig. Tänker en sak men jag vill något annat, säger en annan och gör sedan precis tvärtom.
Jag har klippt håret, inte själv denna gång. Det är fortfarande svart, men utan kluvna toppar. Kluvna. Jag är kanske lite kluven, inför en del saker. Saker som måste ske. Saker som jag inte vill.
Men mina bröst är det i vilket fall inget fel på. Det svaret kom på posten idag.
- 1 av 2
- ››