Bloggarkiv augusti 2014

Och flytta det till havet. Annars trivs jag perfekt med mig själv och mitt sällskap. Delsbo är fint, männen är fina. Barnen är mina. Och så vidare. 

Jag vill ha ett mörkrum i bageriet och jag vill ha en stjärn-himmel på vinden och jag vill ha en modern del, med ateljé och högt till tak. Jag vill ha ett sovrum och ett hjärta som slår. Hårt. 

En av killarna låg jag aldrig med. ( Jo, det var fler jag aldrig låg med.) Hans namn var Timo och han körde en orange volvo. Han bar jeans och jeansjacka. Han bodde i skogen i Karmor. Liksom utanför allt, på vägen mot Ljusne, utanför allt även det. Hans rum var en del av garaget. Också det utanför allt. Han var snäll. Alldeles för snäll. Det har nog aldrig passat mig. Jag minns hans finska efternamn och jag minns att jag tänkte att jag aldrig skulle vilja heta det. Men han kom åkandes till Stormnäs, det luktade alltid olja och bensin av honom. Han var snygg minns jag. 

Det finns ett jag och mina tankar och inte ens dessa kommer du åt. Det är då hopplöst att vara människa. Men jag är glad att man lärt sig att bli klar. Bunt ihop och slå ihjäl bara. Både tankar och män stoppar jag in i lådan under sängen. Så småningom ställer jag lådan i trappan, så efter det åker den med sopbilen. Klar. Skönt. 

Tro inte heller att jag kommer finnas sedan igen, för dig och för dig och för dig. Det gör jag inte. När lådan är kastad så är det borta. Du är borta. Skönt. Klar. 

Det är då hopplöst att det inte finns några svar. Jag minns hur min pappa var, varje gång den kom en ny kvinna så fanns inte jag. Varje dag, samma sak. Inget svar. Borta. Klar. 

Det är då hopplöst att vara människa. Runt mig, runt huset springer barnen, leker, sparkar fotboll och kastar sten i sjön. Allting finns ju kvar, också, utan dig. Skönt att bli klar. Jag har längtat. Så mycket längtan efter frihet att jag blivit helt låst. Men utan svar.  

då trillar ju alla delarna efter dig av

jag har ont i knät och elden igår värmde rummet och regnet slog på rutorna och min kind blev kall när jag gick och gick ute i mörkret och rummen  fylldes av din doft och din tröja och sedan vill jag inte duscha idag för då trilar ju dofterna av och jag får nöja mig med att titta på THE KILLING och skickar en text till tidningen och sedan vill jag nog inte höra intervjun med mig själv på radion men livet rustar för politik och det är dags för att rösta

om några dagar och jag tänker på det om och om igen, det är ju apviktigt med min röst

men inte går jag och duschar nu inte då trillar ju alla delarna efter dig av

eller tvärtom 

alltid räcker pengarna till

för det är något jag övat mig på, det är som att spela piano, övat och övat

så är det att hushålla, hålla hårt, hålla lätt 

jag som tänkte inreda vinden

men pengarna är slut