Bloggarkiv april 2014

Staden är genomgrå och regnet vräker ned. Jag är tvungen till att gå ut och gå för att låta regnet slå i mitt ansikte. Så jag längtat efter regn! Människor tycks stänga in sig bakom kläder och under paraplyer. Jag njuter! Av genomgrå och genom våta kläder.  

Livet är ett slags ständigt regn. Vi faller och faller. Faller för varandra, faller i trappan, faller och faller. Jag är i vilket fall ett regnoväder. Ett Mariaväder. 

Jag tänker på det varje gång jag kommer till Stockholm, människorna, så många de är. Vansinnigt många. Vad är det som gör att så många vill vara på samma plats? Inte är det regnet. Flockdjur och utveckling. Storstad och grannar. Jag hatar grannar! Det hörs när någon går och pinkar i lägenheten bredvid. Det vill inte jag höra!!

Grå grå grå-skalan av trendiga, ytliga, kulturella flockdjur i en och samma stad. Jag ler när jag går i regnet. Ler åt mänskligheten och fåfängan och friheten på landet.