Bloggarkiv september 2013
jag skriver
alltså finns jag
jag skriver långsamt, lever långsamt
men jag finns
precis så
Idag åker jag till Paris. Jag har inte sagt det till någon, vet ju inte om det själv nästan. På torsdag flyger jag tillbaka till Göteborg och bokmässan. Där släpps min nya roman, vet inte om det själv nästan.
Äter en riktigt äcklig frukost, svarat på panel frågor till tidningen. Livet stinker och männsikor mig äckla.
...
Alting är slut i huset, förutom ved. Regnet duggar mot fönster och tak. Ena katten fnyser och fnyser. Barnen sover. Det är så skönt med september.
från dig till mig
Ibland
Mitt i det dimmiga landskapet tänker jag på dig. Du ger mig stundvis så mycket. Borde kunnna tänka på dig som en vän, men jag kan inte det. Du blir aldrig min vän. Ibland händer det att jag tänker att jag tycker att det är synd att du inte tycker om mig. Kanske för att jag tycker om dig. Kanske för att jag längtar efter att just du ska tycka om. Ibland händer det också att jag tänker att du måste helt bort ur mitt liv. Du gör mig stark, men också ytterst svag, skör, trasig. Fast ibland förstår jag att det inte är du som gör mig så. Det är saker som hänt, händer och inte händer. Ibland vill jag bli gravid igen. Ibland vill jag inte det. Ibland vill jag komma nära något som inte går att komma nära. Ibland vill jag bara gå min väg från dig och aldrig mer komma tillbaka. Fast tillbaka till vad undrar jag också ibland.
Jag längtar efter att dela fast inte tvåsamhet. Jag längtar efter närhet fast inte parförhållanden. Jag längtar efter skratt, kropp, hud och samtal. Jag längtar efter att någon läser högt för mig. Ibland händer det att jag längtar efter dig.
Nu skall jag gå bort mig själv i dimman. Jag tänker så bra när jag går.
i ett annat hem samtidigt
Så kommer hemtjänsten till morbror i huset, hon i våningen ovanför, lyssnar och lyssnar, hon är systerdotter. Varje morgon är hon lika rädd. Att hon inte skall få höra hans röst när han svarar till hemtjänstens god morgon.
Låt det få gå några vintrar till, några liv till. Några ord, år och samtal till, så tänker hon innan hon kliver ut i dimman för att promenerar runt sjön.
Nu har det börjat.
Igår började det.
Nu på bordet står färsk mellanmjölk och nykokt kaffe. Mina tankar har klivit in i ett nytt land. Mina ord skall få vara helt fria. Och igår började det. 8 september, jag börjar ytterst långsamt, skriver för hand, skriver som en smekning, skriver i tystnad. Det ska få ta tid.
Häromkvällen satt du här och räknade rönnbären, klasar av guld som glimmade i kvällssolen. Jag räknar avsked, det är det jag kan allra bäst. Jag vet att det enda som varar är förändringen. Och vi behöver inte ens säga adjö.
Igår började det.
Svens lilla hand har letat sig in i min. Vi går hand i hand, lämnar hans mamma vid dörren in till hennes arbete, klockan är 05.45. Hand i hand går vi hem igen. Han sätter sig i trädgården och leker att han är en spindel. Dimman ligger runt honom.
Jag passar på när jag skriver att skriva på tre möjliga platser. Jag skriver blogg här. Och jag skriver om Sven och jag skriver om olika OM. Och så skriver jag dagbok. Det blir visst fyra. Hälften av åtta. Kanske har jag levt hälften av mitt liv, kanske har jag levt två tredjedelar. Om detta vet jag inget. Vet knappt något om det som varit. Ett liv ligger i dimman, skvalpar som vågor vid en sjö.
God morgon.
Imaginära land.
Ett nytt land. Margeritaville. Ännu främmande. Men jag kliver sakta in.
när jag ser mig i spegeln
så syns det att jag gråtit
tidigt
Kroppen vaknar långsamt, ögonen ser ut, ser på tjocka klasar rönnbär, ser på veden. Nu väntar hela jag på att löven ska rusa ned mot backen. Först ska barnen väckas och köras till skolan, först ska de frukostera. Mellanmjölken är grön, de testar en "ollie", ett hopp med brädan vid fötterna.
Jag samlar mod under tiden, idag börjar jag skriva. För två timmars skrivande krävs 8 timmars mod.
god morgon
september 2013
Snart har det gått ett helt år. Jag undrar fortfarande vad du gör i mitt liv. Varför är du kvar? Varje dag är du här.