Bloggarkiv januari 2012
En lek med ord.
Inget annat.
P som i potatismos i hjärnan.
Jag har stått här några minuter nu. Jag väntar på henne. Känns som om jag alltid väntar på henne.
Mitt kön blir hårt bara jag tänker på hennes motstånd. Jävla fitta. Tvingar mig att stå här i mörkret och i den här förbannade kylan.
Hoppas hon är själv. För nu ska jag ta henne. Igen och igen. Jävla fitta. Säkert skriker hon. - Nej, jag vill inte, sluta. Sedan slår hon på mig. Motstånd, hon fattar ingenting. Hon förstår inte bättre. Jag går i gång på just det. Lite motstånd...
Jag tänker trycka min kuk in i henne. Jag vill göra henne illa.
Nu kommer hon. Nej, fan. Någon annan jävla fitta. Hela världen är överbefolkad av fittor. Så jävla kallt är det så andeträkten syns. Fan! Gissar att jag är lätt att upptäcka här i mörkret. Men det skiter jag i. Skiter i alla. Jag är desperat. Det är bra att inse det. Ha ha ha. Tur att man har humor. Tur att jag är civil idag. Uniformen ligger på stationen. Min civila bil står hundra meter bort. Jag har räknat ut allt... Nu måste hon komma!
Tjugo minuter.
Trettio minuter. Jag måste gå. Fan. I morgon. I morgon ska hon få så hon tystnar för alltid. Egentligen gissar jag att hon vill ha mig. Visst! Hon vill ha mig den lilla slynan. Tänker mig att jag borde spara lite av henne. Men hur?
Jag låser in henne i källaren ett tag. Så kan jag roa mig ett tag med henne. Sedan kan hon dö.
I morgon ska jag ta henne.
/P
sorg
jag hinner inte med
hinner inte ens andas
livet bara går
rinner som
sorg sorg sorg
Nu har Polis P vaknat igen.
Polis P har problem. Han kallar batongen för tampongen. Han vill bara köra upp den i små flickors fittor, säger han. Sedan skrattar han.
Polis P har problem. Han tar sin tampong och slår folk, mest hur som helst. Han super sig redlös på helgerna och laddar som vanligt ner förbjuden hårdporr från nätet. Han gillar att sätta dit vanligt folk och köra upp tampongen i fittorna. - Fittor, fittor, fittor, fittor är som sjögräs. Han sjunger när han styr sin radiobil in på stationen.
-Jag ska slå ihjäl hela jävla bunten, jävla fittor. Skriker han när han slåss med sin batong tampong. Det är mig han slår, slår och slår. Han låter visst mig företräda ett helt kön. Polis P är för obegåvad för att förstå bättre.
Han ljuger när han sitter under ed. Han säger att han ser knivar i mina händer, att han ser bälten och spännen som hänger, han säger att han sett mig hugga ner hans kollega. - Hugg, hugg, hugg, så gjorde hon. Han visar huggslag med sina händerna.
Han flinar när han går runt mig och sparkar mig i magen igen. - Din jävla fitta, ska du smaka din egen tampong eller. Din svarthåriga jävla slyna. Hur tror du att det går om du ska sitta i en rättegång mot mig? Va? Är du helt dum i huvudet? Han skiktar en spark rakt mot mitt huvud.
Polis P har problem. Han kan inte äta all mat. Han tål inte nötter. Men han rakar sitt huvud och äter anabola som en annan Svensson Svenne.
Han har lite problem Polis P. Han tycker inte om kvinnor, bögar och invandrare. Han drar alltid skämt om hur jävla illa ställt det är för just de tre, KBI - enheten som han kallar oss. Jag är illa ute, som kvinna och som svarthårig - är jag nästan invandrare.
Jag har förstått nu att Polis P ska man inte säga emot. För man får dubbelt igen.
Polis P har problem. Han blandar ihop b och p när han skriver. Hans kollegor skrattar åt honom. Men det är Polis P som är anställd av staten och ska upprätta lagen i Sverige.
-Jag heter Polis P och jag ska berätta för er barn hur det går till vid en utryckning, sedan ska ni få höra sirenerna och ropa på kom-radion. Ni kommer även få sitta i Polisbilen och smaka lite kuk, suga lite ballar barn! Ni ska veta att ni är helt trygga när polisen kommer för att hjälpa.
Polis P har problem, han bestämmer sig för att köra en invandrare långt utanför stan istället för två kvarter bort. - Nu kan du gå hem din jävel. Det är en hel pikebuss med ett dussin Polis P:ar i.
Polis P bär sin polisuniform, han har inga problem alls.
- Jag ska inte bli bitter av alla hemska människor jag träffar, skål på dig gumman. Han ger sin fru en blöt puss och höjer sitt vinglas. Polis P får ett problem till, han har just skurit chili och kliar sig i ögat. Han ger hunden en spark för den.
God morgon.
Getost och hårtbröd, nykokt kaffe på vedspisen. Två katter, en hund och en bunt med barn. Nu ska här frukosteras. Barnen berättar om mardrömmar och de vräker i sig syltmackor. Ute är det snö och minusgrader.
Jag ler, lyssnar och förundras över ögonblicken i livet som passerar så fort att de nästan glömms i samma sekund. För vad är det vi räknar när vi räknar liv?
Det är en god morgon, barnen börjar rita. De ritar världar där gränser inte existerar. De skrattar, jag skrattar. Det är varmt och doftar friskt. För nu börjar barnen skrika, den ena drämmer till den andra. Oboy rinner över bordet, någon ostbit flyger. Det skriks ännu mer! Tårar och elaka ord, och så hunden som skäller och skäller. De åker en mugg i golvet och hamnar marmelad i håret.
Sedan skrattar vi igen. Fikar lite till. En alldeles vanligt lagom god morgon, som förgyller. Denna morgon gör vi frukost till GULD.
Eftersom jag inte kan förvandla silver till konst...
Dårskap.
Systerskap. Broderskap. Utanförskap.
Jag fick en fin kommentar till min blogg. "Du skriver så att det känns."
Tack. Det är så fint med ord som stödjer mina ord. Jag behöver det lika mycket som jag behöver luft.
Jag känns, alltså finns jag. Jag lägger mina fingrars darrande uttryck till orden och pianot. Jag vill få dig att känna. Kanske vill jag få dig att se världen med mina ögon. Jag ser helt andra saker än du. Och tvärtom naturligtvis.
Orden kan både försköna och förlåta.
Mest tror jag att mina ord driver mitt dårskap framåt.
Jag har en syster och letar min bror.
Jag är utanförskapets drottning. Trivs i ensamheten och mörkret.
Orden förvrida huvud och föreställa oss ny världar. Finns inte en sanning. Men det finns många.
Jag sitter med hatten på och skriver nakna ord. Rör mig lite. Jag behöver din hud. Utan din hud fanns inte min.
Måste skriva om politik.
Bara för att jag har lätt för att stundvis säga både ja och nej kanske - kanske man just därför kan kalla mig för en politiker? Kanske för att jag även talar om saker så att ingen förstår någonting. Kanske är jag politiker?
Kanske är jag JA-sägarnas mest framgångsrike minister. För visst är jag med i JA-partiet. Vi står för att konsekvent säga JA. Ja till frågor som är besvärande. Ja till frågor som väcker debatt. JA till allt. Ja till krig. Ja till fria relationer och gigantiska plattskärmar. Alla borde ha gigantiska tv-apparater hemma. Helst i verje rum. Ja till att tala mindre med varandra. Människan och människan borde tala mindre! Ja.
Hur kunde jag säga JA till att skriva om politik? Men jag gör det. Ja, ja, ja.
Politik är som smörgåstårta. Makt i överflöd och lyckliga personer som utövar statskonst. Politik är att ta ansvar över en hel batalj idioter! Det är inte lätt förstår ni väl.
Jag tycker det känns viktigt med ordet katastrof.
Jag vill bedriva processer och taktiska grepp för att få människan att förstå statens offentliga makt. Jag är både begåvad nog och känner att min tongivande musikaliska benämning på ordbajseri är exemplariskt. Jag är en sann politiker.
Jag smakar och ser ut som smörgåstårta.
Jag pratar och lever som en smörgåstårta.
Jag är verbal som räkor och skinka.
Jag är lycklig som ett suddigt fotografi.
En suddig tårta ger hopp för framtidens största parti - JA-partiet - och för våra monologer som både är monotona och utblandade i färgskalan av grått.
Lev väl ni undersåtar. Hoppas ni äter mycket tårta under 2012. Det kommer göra skillnad för oss alla...
2012
Nu ska allt göras klart. Fullföljas.


