Och hösten så ljuvlig, stampar runt och börjar om, med munsår. Allt dör förstås. Också hästen som rymmer och blir påkörd, men också, alla med hjärtstopp och cancer och de är unga och fladdrar först full med brinn, och sen ingenting.

Färgerna är dova och förvridna av allt som varit, jordigt, åkrar, himlen, solen. Nu längtas lite efter ett lager av töcken, tystnad, ni vet snön som faller långsamt. Eller faller fort, faller bara. Falleri fallera. Faller en faller alla.